Göteborgsposten – 25 februari 1865, sida 3

på ärsdagen af Ludvig XVI:s afrttning. En egen tillfällighet var att Fischer höll vakt vid schavotten då den olycklige konungen halshöggs d. 21 Jan. 1763. Från Iiotva skrifves att under senaste marknad en Nerikes-honde som varit nog oforsigtig art taga sig ett glas för mycket istället för att begi va sig till sitt qvarter, för att sofva ruset af gig gjordt en promenad utom byn och ester en timmas tid påträffades i en snödrifva — ihjälfrusen. Den husliga sällheten En rik bonde hade biudit sina grannar och goda vänner på julkalas Hustrun som var okunnig om bjudningen, rustade till hvad huset förmådde och gubbarne slogo sig ned vid middagsbordet. Sedan de suttit en stund i full verksamhet frågade en af bönderna: — Nå, skall inte mor sjelf också sitta vid bordet och göra oss sällska hvarsöre skall hon springa och passa upp på oss liksom en annan piga? — Åh, svarade farsgubben, mor är hemma här, hon får äta när hon vill, hvad hon vill; också kan hon låta bli om hon vill. Detta förtretade gumman, och hon tänkte för sig sjelf: Detta skall du nog få igen. Sedan måltiden var slut hade bonden mycket svårt att hålla jemnugten och var så väl i behof att hemta frisk luft att han atultade Uupå gården. I qvällens mörker och sin egen dimma ox han mis:e om rätta vägen och nedföll uti en på gården varande brunn. Lyckligtvis var den hvarken djup eller innehöll mycket vatten, så att någon drunkning kunde komma i fråga; men gubben saknade förmåga att sjelf hjelpa sig derur. En af husets tjenare sick händelsevis förbi och fick böra ett stönande ljud som bad om häelp. På tillfrågan, hvilken det var som så kommit i olycka, svarade gubbes: jo, det är Just g. Iläpen sprang flickan in i köket, der flera al nästerna tagit plats, under utrop: Herre Gud, far ligser i brunnen! Hustrun afhörde detta helt lugnt och sade: Åh, far är hemma här han får livga hvar han vill, han får hjelpa sig sjelf upp om han vill, och han må också ligga qvar om han vill. ——————LL—— (C——