Göteborgsposten – 25 februari 1865, sida 3

slvarjehanda. Den dyra veden. I en af Westergötlands ståder bor ett äkta par, hvars qvinhn eller som det ofta kallas bättre hälft gjort sig känd för en nästan tabulbs sparsamhet. Malisen v.II pastå att de små ekonomiska konstgrepp, dem hon användt för att icke bahöfva lossa på pungen understundom icke fullkomligt öfverensstämt med moralens bud. Så hände det sig för någon tid sedan att det blef en skarp vinter och då vår husfru, oaktadt all sin sparsamhet icke tyckte om att frysa, men ej heller ville köpa ved sattade hon ett raskt beslut. -IIor pår. sade hon till sin man en vacker qvällqvist, då den lilla stadens innevånare redan sosvo i godan ro i sina resp. sängar, hör på, följ med mig, så gå vi upp och hem:a oss lite bränsle vid byggeraget här på gatan. Så här dags är det ingen som ser oss. Mannen stretade väl emot i början, men tack vara toffeltaktiken följde han dock till slut sin industriösa maka och det sara paret begaf sig ut på expeditionen. Under det de som bäst voro i farten med att insamla hvar sin sfamn syperbt bränsle, öfverraskades de dock af cgaren till nybyggnaden, som i en artig ton förebrådde dem det oforsigtiga uti att så sent på natten blottställa sin helsa för att inventera hans nybygge. Slutet af hela historien blef emellertid att Åsnälheten bedrog visheten ty det äkta paret måste med 50 rdr lösa sig från vidare skandal. En gammal krigare vid namn Fischer boende i staden Mirecourt, departem. Vosges i Frankrike, afled d. 21 sistl. Jan, Hans död inträffade således