Göteborgsposten – 25 februari 1865, sida 1

Veckokrönika. En kännbar brist på — on dits. — Slädpartier och resande notabiliteter. — Angenäma dramatiska soirer. — Fashionable news från Trollhättan. — Tyska operan. — Hr Funcks recett. — En magnetisk vink. — Slöjdföreningens nya skola. — Nyheter från Museum. — Anna Brita Persson. — Något om Vinterträdgården. — Musikaliskt. — Ett och annat om våderleken. — Montagnes russes på Hisingen. — Förr och nu. — En kapricios herrskare. IIvad som ofta, och synnerligast under en sådan årstid som denna, då det hvarken bär eller brister, brukar sägas inom affärsverlden, neml. att marknaden r äflau, skulle med allra största skäl kunna sägas om innevarande vecka vis å-vis nyheter. Det är nästan sent att nu tala om G. S. K:s slädparti och lysande bal å Börsen sistl. lördag, eller om hans höghet Rangotira Moetaras försvinnande från skådeplatsen sistl. onsdag. Slädpartier höra dessutom numera till ordningen för dagen, och på resande turstar är ej heller i våra dagar någon brist. Baler och förströelser ha lika litet fattats under innev. vecka som prof på omtanka för den nödlidande nästan. Ett vackert sådant har Tillsyningsföreningen i Carl Johans törsamling gilvit, ide 3:ne till törmån för föreniagenskassa gifna dramatiska soiråer, hvilka säkerligen inbringat en icke obetydlig summa. Soirerna, hvilkas program upptagit Prolog, Tre för en, af Hedberg och Kärleken på sommarnöje af Hodell jemte entre-aktsnummer för piano och flöjt, ha varit så talrikt besökta som utrymmet medgifvit och belåtenheten både synoch hörbar. Vid i ordets dubbla bemärkelse smakfullt arrangerade bufleter ha unga damer af föreningens medlemmar besörjt serveringen, och varorna ha haft en så strykande och i pekuniärt hänseende lysande askång. att mången schweitzeri-egare skulle skatta sig mer än lycklig att ha lika älskvärda och be håndiga utsäljerskor. På fleras bogåran?, denna gängen säkerligen allvarligare än vanligt ment, kommer i afton en 4:de soire att gifvas. Dessa tillställningar ha 1 allv hedrat den goda smaken, och hvad ännu bättre är, det goda njertat hos dem som bidragit till desamma. Att vilja ha roligt är nu en gång ett inrotadt begär hos menniskan, både i stad och på land. En brefskrifvare från Trollhättan har benäget meddelat oss en beskrifning på en derstädes nyligen gifven maskeradbal, ur hvilken vi anfora soljande: Danssalongen var dekorerad med svenska och engelska flaggor, konung Carl XV:s och prinsessan Ålexardras porträtter samt speglar och kandelabrar. Drägterna voro både eleganta och smakfsulla och salen hvimlade (?) af tyrolare, turkar, zuaver, sjömän och svenska nationaldrägter. Bland dame-toiletterna nämnas särskildt Dagens och Nattens drottningar, en turkisk Sultana och en näpen cantiniere. Bland de manliga karaktersmaskerna lära representanterna af Kapten Puff och Hans Nicolaus Riis ha särdeles slagit an. Balen var ytterst lifvad och dansen fortsattes till långt fram på morgonen. Sedan opera-abonnenterna under veckan blifvit undtägnade med skåpmat bjudes man imorgon på en ny opera, och denna ingen mindre än Wilhelm Tell, detta mästerstycke af Svanen från Pesaro. Representationen gifves till förmån för hr Funck, som, hvad man än kan ha att anmärka mot honom för öfrigt, likväl alltid dokumenterat sig som en llitig och framåtsträfvande ung man, hvadan vi förmoda att han bör kunna motse en god receti. — Representationerna ha på senare tiden varit mycket glest besökta, så att det synbarligen är på hög tid att tå någon magnet som kan locka folk till att trotsa kölden och det dåliga väglaget. Rykten om berömda gäster, de der komma skola, saknas visserligen lika litet nu som förut, men det torde vara säk