kåttegangsoch Polissaker. Från Nora. Sistl. Januari häktades i Nora en gesåll vid namn Walter, hvilken stulit en ytterrock. D. 28 i nämnde månad hölls ransakning med honom inför Nora rådhusrätt. Brottslingen, en 32 års man, berättade, att han var född i Göteborg der hans moder ännu lefde; att han efter slutad lärokurs i bleckslageriet, 1855, afrest till Norge, hvarest han hade arbetat ett par år; derefter, ända tills kort förr än han häktades, hvilket skedde i Grythyttan, dit han begaf sig. iklädd den stulna rocken, hade han arbetat i åtskilliga städer i Sverige, senaet i Nureland. Rocken jemte en näsduk och eu par handskar, som legat i fickorna på densamma, värderades till 26 rdr. Walter stod och grät uuder hela ransakningen. Sedan denna var slut, föll den anklagade ned på s na knän, vummanknappte händerna och bad. hogljuat grätande, domaren om nåd. Han förstod icke, han, att nådens tid nu var ute, att han lika gerna och med lika mycken framgång hado kunna: ställa sig vid en graf och bedju döden ärerlemna sitt rof. Rattens ordförande och flera af ähorarne syntes röra. Målsegaren, närvarande och nau ligtvis belåten öfver att ha återlått det -tulua, förklarade sig ej yrka något ansvar å den tilltalade. Mycket ädelmodigt! Skada blott, att den anklagade ej kunde begagna sig deraf. Walter sade sig aldrig förs ut ha varit tilltalad eller stratfad för något brott; men för inskaflanne ut hans prestbetyg. hvilket skulle finnas i Wadstena, kunde han ej få sin dom genast, utan blef ransakningen uppskjuten till framdeles utsättande dag. Tie veckor derpå (ferm expedition!) ankom prestbetyget, som i afseende på den tilltalades frejd o verensstämde med hans egen uppgift, och dagen derpå fick han sin dom, lydande aå tre månaders strassarbe:e, En cuf bör väl ej gerna lössläppas; men det är skilnad på tufvar och tjufvar. Ku person, gom sade vig vara gesäll, häktades för några är sedan i Nora, och befinns, att denue var en otortjus, som bland annat hade pa sin meritförteckning icke mindre än sju kyrkostoluer. En sådan hade det naturligtvis valit hufvudlöst att ej häkta; men en sådander stackare som Wulter, hvilken nu tog första steget jå brottets bang, och det under inflytelse af det olyckliga bränvinet, kunge gerna ha afstraffats med en allvarlig soertallning, en moralpreljkan. Ou så kett hade ine tet modershjerta blifvit sargadt. ingen outpläanlig fläck satt på eu wåhända förut hederlig mans vundel: den olycklige brottalingen hade undgått gna tantaligval, staden en icke obetydlig utgilt, vederbörande tjenetemän åtahilligt besvär.