gjorda ogjordt, om den verkligen skulle vara kejsarens innersta mening. La France sä ger neml., att för Frankrike är Florens wallvarligt och definitivt Italiens hufvudstad; detta, menar bladet, skall klart framgå ur gula boken, liksom deri iitven skall inrymmas all nödig borgen tör kyrkoötverhutvudets politiska oberoende. Eneyelikan har, så försäkrar hoforganen, icke det ringaste förändrat Frankrikes politik i Rom; franska regeringen behöf ver, för att i Paris skydda sin värdighet och sina rättigheter, icke uppgifva i Rom de intressen, som hon der representerar; tv dessa äro eviga, och eviga intressen uppger mun icke för uillfälliga förvecklingar. Denna sranska politik forblitver hvad den måste vara den sortvarar, ut n att v. ra orörlig; dess handlingar äro resultaten af dess grundsalser. — Desio bättre kan ia Frarca i denna sak anses mera representera hr Drouyn de Lhuys än kejsarens åsigter. At msgr Dupanloups regeringsfientliga broschyr med anledning af förbudet mot encyclikans uppläsning, ha försålts ej mindre än 80,000 exemplar. Ensamt i Dublin, der den örversatts på engelska, ha upprymts 12,000 exemplar. Dupanloup har erhållit en mängd lyckönskningsskrifvelser från franska och utlänaska biskopar. De påfliga nuntierna i Wien Mänchen och Lissabon ha atvenledes lyckonskat honom. I prins Napoleons organ Opinion Rationale läses följande tillrättavisning: Under det spanske gesandten i Rom följd at hela sin legationspersonal, ödmjukast kysser sotspetsen på S:t Petri bildstod, hvilken pryder ingången till den åt denne apostel invigda kyrka, bevistar (franske gesandten) hr de Sartiges vaxljusbäraresesten (chandelour) och går med vaxljuset i hand i spetsen för tåget. Sådant är bruket. Hvad spanske ge sardten anser för godt som poliunsk demonstration, det angår icke oss, utan spanjorerna. Men om franska regeringens representant sasthåller vid en föråldrad sed, så uppväcker det vår eftertanke och låter oss kanske förstå, huru Pius IX, i det han mäter hela katolicismen efter ifvern hos de katolska makternas representanter, kunnat slunga ut i verlden den encyclica, som i det törtlutnas namn fördömer alla moderna principer. Om påfven ser vår gesandt tramför sig såsom en trogen iakttagare af gamla bruk, kan han äfven tro, att våra franska marskalker åtfolja processioner med vaxljus i band, såsom marskalk Soult gjorde under restaurationen, och att de franska katolikerna ingenting annat önska, än den biskopliga utläggningen af syllabus-. — Eget är i alla händelser, att hr de Sartiges verkligen deltog i denna ceremoni. Jules Favre kommer att inom lagstiftande kåren tala om Mexico och September-konventionen, Garnier Pages öfver finanserna och valtribeten, eller, om man så vill, inskränktheten, Picard öfver kommunalförvaltningen i Paris, Carnot oeh Jules Simon öfver den oftentliga undervisningen och arbetareassociationerna samt Pelletan öfver pressen. I Paris har man mycket snö och en relativt förtärlig köld. Man roar sig med slädpartier och i Boulognerskogen hvimlar det at riktigt praktfulla slädar. Om slädtöret håller — —— ————— — — i sig, skall snarast ett stort hofslädparti ega rum — en för de goda parisarne ganska sällsynt tilldragelse. Hr Mathieu spår starka vinterorkaner, hvilka skola sträcka sig ända upp till Östersjön och Nordsjön. Konungen af Italien har nu, enligt officielt tillkännagifvande till de främmande makternas representanter, förlagt sin hufvudstad till Florens, hvartöre gesandter uppmanas att hastigast möjligt öfverflytta till Florens. Det ta har med den största entusiasm emottagit sin konung. Då konungen första gången besökte teatern, emottogs han med ett oändligt jubel och oräkneliga tryckta blad kringspre dos, hvilka innehöllo töljande tilltal till ko nungen: På aftonen d. 9 febr. 1865, i teater Pagliano i Florens, bringa de genom konung Victor Emanucl II:s närvaro hedrade medborgare den kögsinnade fursten tributen af sin beundran och tacksamhet, derföratt han. ädelmodig utan like och tapper i alla faror. leder sitt folk till nationens högsta mål. Emottag. tappro och lojale konurg. hyllning af oss, som intet högre önska, än föreningen med våra systerprovinser i Capitolium. för att på ditt höga hufvud sätta konungakronan. Lefve Italiens konung! Losve nationernas endrägt och vishet! Tjenstemännen i ministeriet för handel och åkerbruk ha tillsagts att ovilkorligen inom d. 1 april ha törflyttat alla sina byråer trån Turin till Florens. Från Tyskland skritves, att mellanstaterna skola ha afstått från sin plan att så augusten borgaren at Förbundet erkänd som regerande hertig af Slesvigholstein, deremot vilja de i saken atgifva en depesch, förordande augusten borgaren, till Preussen, men först afvakta Preussens svar till Wien. I handelskonseronserna nalkas allt sitt afgörande, men Osterrike har hkväl ännu icke afgilvit sitt ultimatum. och tyckes stå fast vid