Göteborgsposten – 23 februari 1865, sida 3

Fran Utlandet. Medan vi här i Europa känna verkningarne af en ovanligt våldsam och ganska ihållande vinter, klagar man t. ex. från Syrien ötver att vintern der alldeles uteblifvit och i stället lemnat spiran åt en otreflig höst med starka regnsall och öfversvämningar. En brefskritvare från Smyrna säger, att termometern derstädes ännu icke någon gång nedgått till fry-punkten, temperaturen är tvärtom så ovanligt mild, att växtligheten sått ilera veckors försprång. Ett sällsynt fenomen, säger han, äro de tätt dånande åskorna, hvilkas påföljande regnfall gjort vägarne alldeles ofarbara, så att den genom kameler underhållna varutransporten alldeles hämmats. Det är isynnerhet bomullstransporten, som lider häraf; stora qvantiteter deraf ligga sedan flera veckor under bar himmel vid stranden af det högt uppsvällda bergsvattnet. Hermusdalen och trukten kring Magnesia likna en stor sjö. Samme bresskrifvare säger äfven: Judarne anses visserligen efter Koran icke vara sämre än andra otrogna, men den allmänna meningen och traditionen ha likväl alltid i Orienten ställt dem på det lägsta trappsteget. Nu börjar det älven häri bli annorlunda. Judarnes goda ställning i Europa äterverkar ätven hit, och det skall icke dröja länge, innan Gluteo, detta hermetiskt afslutna judeqvarter, skall tillhöra de historiska traditionerna. Under senare åren ha i Levantens hufvudplatser mosaiter slagit eig ned som grosshandlare och bankirer, hvilka at sina trostörvandter i Europa understödjas. Från Smyrna klagas öfver, att den gamla landsplågan, röfveriväsendet, åter är i tilltagande derstädes. . Franske generalkonsuin i Beyrut har i en skrifvelse till alla biskopar och kyrkoföreståndare på Libanon förklarat, att franska regeringen på det starkaste afskyr de nyligen åter timade upphetsningar och försök att resa den allmänna meningen på Libanon mot den lagliga öfverheten (Daud Pascha). Frankrike, säger han, beskyddar visserligen de syriska kristna, men icke om man vill försara mot allt sundt förnuft och billighet. I Turkiet känner man sig allmänt miss