Göteborgsposten – 23 februari 1865, sida 1

eh i valda uttryck, som det heter i officiel til, föreslog att sullmäktigo vid konungens terkomet till hufvudstaden skulle uppvakta ögstdensamme och uti en adress uttrycka sin acksamhet — mot försynen, som räddat II. M:t från en ogonskenlig litstara, och deremte betyga sin tillgifvenhet för konungen. Det var naturligt att aär detta prof på underdånigt fjesk bringats å bane, så måste det ullföljas, och propositionen bifölls. Sedan uppstod fråga om sättet för adressens atlemnande; le ultradevouerade ville att fullmäktige mansrannt skulle begifva sig upp till slottet; men för den meningen röstade blott tre, och beslutet blef således att fullmäktiges beredningsutskott skulle uppsätta och framföra lyckönskningen. Så skedde i går. Adressen berättigar icke dess författare till en plats i Svenska akademien. Konungens svar var ganska kort — nådigt, naturligtvis, men förrådde alls ingen hänryckning öfver ovationen. Vid konungens ankomst till Saltskogsstationen vid Södertelje hade nämnde stads lojala innevånare, anförda af stadens kyrkoherde och en litterat rådman, infunnit sig, tal hölls, sånger assjöngos och glädjen öfver konungens räddning tolkades med fyrverkeri och hurra rop. på bantåget stannade, och underrättelse meddelades om hvad som komma skulle, yttrade konungen småskrattande: Dufningen är välment, men öfverflödig?. Stockholms Börs har med filosofiskt lugn mottagit underrättelsen om den franska handelstraktatens afslutande. Den har på våra skeppsredare icke haft någon lifgifvande verkan. Nyttan af denna traktat oegripa de ej. Om i stället bränvinet stigit med några öre på kannan, då hade der blifvit lif i luckan. Men onda bletvo de i alla fall deröfver att Göteborgs börsmän uttalade sin glädje öfver traktatens undertecknande. De der göteborgarne vilja då alltid flyta ofvanpå, kantänka. Djupare sträckte sig ej reflexionslörmågan. Fullmäktiges i Riksgäldskontoret svar på statsrevisorernas stränga anmärkningar mot det sätt, hvarpå de förra gått till väga vid det sista 35-millioners-lånets aislutande, har redan blifvit synligt i Dagligt Allehanda, som fått det vur törsta hand!. Svaret är nppsatt af riksarkivarien Nordström och eger samma förtjenster — och fel — som alla hans öfriga uppsatser i den praktiska finansläran. Det är till tröttnad vidlyftigt, ytterst docerande, och förråder ett kufvadt öfvermod. Det är klart att revisorerna alle icke förstå den sak hvarom de yttrat sig. Men läser man detta svar med uppmärksamhet, så finner man snart att förtattaren såsom obestridliga anfört flera satser, som dock tör att blifva gällande, hade bort bevisas, och deri ligger just bristen idetta svar. Emellertid har nu så väl revisorernas anmärkningar, som fullmäktiges svar vuxit till en så diger lunta, att ganska säkert ej en bland femtio af nästsammanträdande ständer orkar med att genomläsa den. Den politiska reaktionens framsteg i Danmark och Rysslands ökade insteg der ha försatt råra reaktionärer i hänryckning. Jag trätfade en sådan i går, som oförbehällsamt yttrade, att Ryssland ej skall tillåta Sveriges ständer att antaga ett representationstörslag så ultrademokratiskt som detta törslag är. Om man läser DagenNyheter skall man också finna, att våra skrtsunniga adelsmän på sista tiden repat mod och genska kiäckt uppträda till försvar för sina nträn förfäderna ärtda rättigheter. Det är ganska betecknande att nämnde tidning öppnat sina spalter för adelns kamp mot representationsreformen. Derigenom kan möjligen adeln bespara sig den dryga kostnaden för uppsättningen at en egen tidning.