Göteborgsposten – 22 februari 1865, sida 3

å Jottet Alnwick i grefskapet Northumberind. 72 år gammal. Han blef 1862 amiral ch tillhörde i politiken den konservativa sian. Hans titel öfvergår till George Percy, ndre earlen at Beverley. De senaste underrättelserna från Brasilien ro daterade: Rio Janeiro d. 10 jan. Det heer i dem, att brasilianska regeringen förgätes sökt förmå den argentinska republikens tyrelse i Buenos Ayres, att deltaga i kriget not Uraguay och Paraguay. Deremot har, edan Paraguays president, Lopez, förklarat 3rasilien krig, tillochmed det understöd uppört, som presidenten Mitre i Buenos Ayres wemligen gitvit general Flores mot regeringen Montevideo (Uriguay). Åtven det hopp har vikit, som Brasilien hyste, nemlgen att ar sentinska konsederationens general skulle i )rovinsen Entre Rios resa sig mot presidenten Mitre och göra gemensam sak med brasilia erna. Det är lyckligt för Brasilien, att den igentinska republiken åtminstone ännu förhöl er sig nentral; ty skulle den träda på Parale zuays sida, skulle dettas trupper ha vägen öppen genom Corrientes och Entre Rios, och: för den brasilianska armåen i Uruguay skulle a då återtåget vara afskuret, liksom ätven den brasilianska provinsen do Sul skulle vara frigilven åt fienden. I Rio råder stor uppstån delse, och man är redan betagen af modlöshet, hvilket dock tyckes vara väl tidigt. Professorn i Oxford, Goldwin Smith har utgifvit en skildring at en resa, som han nyligen sb gjort i Amerika. Ett besök, som han aflagt hos presidenten Lincoln, beskrifves sålunda: d Man kommer till presidentens byrå genom ett förmak, hvilket säkerligen mangen embetsägarelg och mången intrigör redan mätt med sina steg. Ingen ceremoni erfordras; skildtvakter eller betjenter ser man ej till, och om Lincoln verkligen skulle vara ven värre tyrann än Robespierre, så måste han hysn ett ofantligt förtroende till sina medmenniskors talghet och langmod. Presidentens rum är en vanlig byrå — den enda i ögonen fallande prydnaden deri är en stor fotografi af John Bright (mannen från Manchester). Lincolns anletsdrag äro genom porträtter och karrikatyrer temligen bekanta. Den seniga och knotiga gestalten, 6 fot 4 tum (eng.) hög är väl arfvet fiån en förpaktare i norra England, hvarifiån namnet Lincoln härleder sitt egentliga ursprung. Anletsdragen vittna äfven om den karaktersfasthet och det sunda förstånd som äro egendomliga för en nordengelsk yeoman, ökade genom ves:ynnkenns verksam ma lif. Fotografiernas brutala trohet återgifver visserligen originalets drag, men icke deras uttryck. Presidentens håilning och sätt äro enkla, anspråklösa, fria från oll sirlighet och dertöre äfven från simpelhet eller pobelaktigaet i allas ögon, som icke sjelfva ba en lag själ. Mellan Turkiet och Persien har utbrutit en tvist, som hotar att bli allvarsam. IIandelsförbindelsen mellan båda länderna har länge varit innerlig. I Turkiet inflyttade perser ha der åtnjutit nästan samma rätt som infödingar. Nu fordrar Turkiet lika förmån för turkar i Persien. Dettas regering vägrar, och Turkiet hotar att, afbryta den diplomatiska förbindelsen samt utjaga alla perser från Turkiet. — Man vill spära ryska stämplingar. Pp. S. Inför Frankrikes lagstiftande kår har den 8 k. gula boken redan framlagta. I densamma finnes ätven en depesch irån franske utrikesministern till Preussen och Österrike, afseende den dansk-tyska frågan. Depeschen är daterad d. 30 dec. 1864, och uttalas al Frankrike deri den förhoppning, att de svårigheter, som visat sig under ordnandet al denna angelägenhet, måtte bli lösta på det sätt, att alseende sästes vid den nordslesvigska befolkningens önskningar, hvilket vill med andra ord säga, att Frankrike föreslår Nordslesvigs eventuela anslutande till Danmark. Tillvaron at en sådan fransk note blef ijanuari månad på det bestämdaste förnekad både at de österrikiska ooh preussiska osficiösa organerna (Nordd. allg. Åeit, Kreuzz. Öster reich. Zeit. o. 8. v.. Man kan således antaga, att det varit för de båda tyska stormakternas kabinetter at vigt, att leda den all männa uppmärksamheten härifrån. Återigen ett nytt bevis på den enighet, som i grunden törefinnes mellan de båda värda confratres. I sammanhang härmed törtjenar meddelas följande i danska Dagbladet intagna utdrag al ett bref från en bonde i Angeln (i Slesvig), dateradt d. 29 jan: Hvad angår åsigterna här ibland oss om sakernas tillstånd, så tro många, att en del af Slesvig skall ätersalla till Danmark. Huru mycket är ej godt att säga. Några tro till norr om Flensborg med Sundeved och Als. andra deremot till nagot söder om samma stad; andra åter till Slien och Danncvirke eller åtminstone de blandade distrikten med. Huru härmed än må vara, anser jag dock för visst, att då Preussen väl börjar att på allvar göra mine af att taga Slesvig i besittning. skola de europeiska stormakterna slutligen få händerna ur skötet. Och denna åsigt dela de flesta med mig, ty hvad skulle det också kunna gagna Europa, om Danmark fick tillbaka en liten del af Slesvig, men Preussaren behölle det, han egentligen fikar efter, jag menar sjöhamnarne? Och huru kan det förebyggas, utan att hela Slesvig fallet tilbaka, så att Kielersjorden kan beherrskas hån Frederksort? Detta är en enkel politik, men mig törefaller den likväl temligen klar. ty man kan väl icke tro, att stormakterna skola i lugn se på, an Preussen växer dem alla öfver hufvudet. Detta är nu ungefär hvad man tror och boppas, och ingen tviflar om att icke slutet blir godt. Men hvad man