——— — Ar?: ÄFÄ66 kättegangsoch Lolissaker. Poliskammar en. Femtonärige gossen Svante Nilsson stod i Månlags inför poliskammaren emedan han från sin husbonde, förgyllaren B. J. Andersson, ur ett skåp tillkripit en venningesumma. Hr Andersson hade sistl. Fhorsdags morgon märkt sin förlust, uppgående till 311, rdr. Dessa penningar hade varit inlåsta i ett skåp, till hvilket nyckeln legat i fönstret i samma rum. Hela summan som låg i skåpet uppgick till 32 rdr 50 öre, men 1 rdr som tappats af tjusven aterfanns på kolsvet, i rummet. Då hr A. upptäckt att han blifvit bestulen, anmälde ban saken för en poliskonstapel och misstankarne riktades mot Svante Nilsron. hvilken blott 8 dagar varit i A:s tjenst. Tagen i förhör nekade Nilsson till en början, men erkände slutligen att han tagit penningarne samt lemnat desumma åt glasmästarelärlipgen Carl Henr. Andersson att förvaras. Vid polisförhöret i Mandage vidhöll Nilsson detta erkännande. Huan sade sig ha begått stölden Onsdagen i förra veckan vid middagstiden. Han hade tagit nyckeln till skåpet ur fönstret, öppnat dörrarne till detsamma och tillgripit alla penningar som funnos der. Dessa uppgingo till ofvannämnde summa och utgjordes af en sedel på tio, en på fem rdr, samt återstoden ettor. En stund efter det Nilsson begått stölden, begaf han sig med penningarne till ofvannämnde Carl Henrik Andersson, hvilken han anträffade sågande ved på en gård. N. och A. följdes sedermera åt till A:s bostad, hvarefter N. lemnade A. penningarne. A. frågade hvarifrån N. fått dessa, men detta gaf N. honom ej något besked på Först ville A. ej mottaga dem, men gjorde det sedan. Carl Henrik Andereson, nekade alldeles att af N. ha mottagit några penningar. N. hade visserligen kommit till honom der han stod och sågade ved, W.1W..mWWWWWW..Ww.. — —