Göteborgsposten – 21 februari 1865, sida 1

WA QAEWs— NNE resultatet af vårdslöshet, utan af beräkning. Mr Walker hade nemligen rådgjort med polisen i ämnet och blifvit tillrådd att antaga det system han använde såsom skydd mot inbrottstjufvar. Detta system förklaras måhända bäst genom alt säga, att det består i att lemna sin egendom helt och hållet i polisens och allmänhetens vård, i stället för att lägga denna pligt på en särskild tjenare, som skulle kunna duka under för frestelsen eller mntas. I stället för att på mer eller mindre sinnrikt sätt dölja sina skatter, sökte han att skydda dem genom absolut offentlighet. Han tog dock först det naturliga försigtighetsmåttet att låsa in sin dyrbaraste egendom i ett starkt kassaskåp och skyddade för; öfrigt sin butik med jernpanelningar och jernluckor för fönsterna. Sedan detta blifvit gjordt, inbjöd han hela verlden att blicka in i hans butik. Hans fönsterluckor voro genombrutna med hål, genom hvilka den patrullerande poliskonstapeln samt hvar och en som tilltälligtvis passerade förbi kunde se hvarje vrå af butiken. På samma gång densamma stängdes, tändes gaslamporna och hela boden upplystes klart. bå det att ej mågon vinkel skulle undgå deras uppmärksamhet som blickade in i boden, voro speglar skickligt anbragta på väggarne, så att hvarje tum af det inre reflekterades i desamma. Hr W. hade tillochmed gått derhän, att låta måla dörren till kassaskåpet hvit, på det att densamma måtte klart framstå och det första märket eller rispan efter inbrottstjufvens hand synas å dess yta. Detta är det moderna sättet att skydda sig för inbrottstjufvar, och dess verksamhet måtte vara allmänt erkänd i England, ty då nyligen en annan stor inbrottsstöld föröfvades i Manchester, gjordes just af polisen den anmärkningen, att om ifrågavarande system der användts, skulle stölden varit omöjlig. Vi gå nu att beskrifva de operationer, genom hvilka tjulvarne lyckades i det försök, hvarom här är fråga. Bottenvåningen i huset n:o 63 Cornhill, är delad emellan tvenne hyresgäster, at hvilka mr Walker är den ene och en skräddarefirma den andra. En källarvåning går under båda butikerna och upptages uteslutande at skräddarne, hvilka begagna den till sitt tillskärarerum. Första våningen öfver butikerna är uthyrd till kontor. Ingången till kontorslägenheterna i öfra våningen och till mr Walkers butik var, då hufvudporten var stängd, genom en sidodörr som ledde ut till Sun-Court på sidan om huset. Genom denna dörr gingo utan tvitvel tjusvarne in vid något tillfälle på eftermiddagen lördagen d. 4 d:s, innan huset tillstängdes för natten. De måste derefter ha gömt sig någonstädes i öfre delen af byggnaden och väntat tills huset efter afslutandet af veckans affärer öfverlemnades helt och hållet åt dem, då de olika etablissementernas personaler aflägsnade sig. Så snart fältet var klart grepo de verket an. Eget nog kan man fullkomligt spåra deras operationer. De började i eu kontor i första våningen hvarest de skuro ett hål genom Bolt vet. Öfver detta hål lade de en eldtång från kaminen och vid tången hängdes en repstege, medelst hvilken de stego ned, icke i juvelerarens utan i skräddarnes butik, utan tvifvel al fruktan, att ifall de möjligen kommit att skära genom taket just öfver mr Walkers butiksdisk, skulle bullret, som af det från taket nedfallande murbruket förorsakades mot glaslådorna på disken, röja deras förehafvanden. Sedan de på ofvananförde sätt kommit ned i skräddarebutiken, började de bryta hål genom muren till mr Walkers butik; men här hejdades de at en inre jernbeklädnad, hvilken motstod deras verktyg. Då deras bemödanden på denna punkt voro fåfänga, försökte de omelelbarligen en annan utväg. De genomskuro