Göteborgsposten – 20 februari 1865, sida 3

hos isynnerhet prelaterna ännu vara lika våld-; sum och oförsonlig, en oförsonlighet som sannolikt icke skall minskas, utan tvärtom iilltaga. ÄÅtt regeringen återigen ingalunda är ungad att släppa efter. framgår som visst, isynnerhet som kejsarens trontal vid kamrarpas öppnande starkt betonar den civila maktens rätt gentemof den andliga, och således är ett memento till presterskapet, som detta ej bör låta kalla sig ohördan förbi. I trontalet vttrade kejsaren, enligt ett telegrafiskt utdrag, hufvudsakligen: Den af mig föreslagna kongressen kom ej tillsammans, och det är att beklaga, ty svärdet sönderhugger ofta srägorna, utan att varaktigt lösa den. Strängt neutral i danska srägan. Däyrkur jag städse befolkningens tillspörjande. Septemberkonventionen befiistar både italienska konungariket och påfvertolens oafhängigbet, försonar patriotismen med katolicismen. Mexicos tron stadgar sig. I Japan har vår marin visat, hvad den förmår. Afrikanska resningen är slutad. peditioner sitt n — Så nalkas alla ndra utländska e. slut. Ostörda kunna vi gå till fredens arbeten. Frihet åt alla trosbekännelser, heder och företräden åt katolska presterskapet, men också ordning till cirilnskIHM uppråätthallande, den, sedan Ludvig den helige, ingen fransk monark efterskänkt. Uti allmänna rösträttens land mäste hvarje medborgare kunna läsa och skrifva. Församlingsritt, men med garantier får all måälnna säkerheten, vill jag. Desslikes vidgade befogenheter åt kommunerna. Ilandelsfriheten är utsträckt älven till Tyskland, Schweiz och kovungarikena Sverige och Norge. Vår utrikeshandel, som år 1851 omfattade 2,614 millioner. omsattar nu 7 milliarder. Jag föreslår, äfven i eriminela sall. provisorisk frigifning mot borgens ställande samt bysättningstvångets upphäfvande. Låtom oss fasthålla vid vår förtattnings grundvalar! Utopien är för det goda, hvad illusionen är för sanningen. Framåtskridande är icke förverkligandet af snillrika teorier, utan de at tidslängd och opinion gemensamt erkända erfarenhetsresultater. De punkter, som af detta tal framgå som väsentliga och anmärkningsvärda, äro, att kejsaren i danska frågan påyrkar, att den allmänna folkomröstningen skall afgöra hertigdömenas öde — en yrkan, hvarigenom han håller frågan för Frankrike fortfarande öppen; att kejsaren är hugad uppgifva det system ban hittills följt af att låta franska expeditioner utgå och utföra inblandningar i andra länders angelägenheter; att han vill nu föra sitt land in på den fredliga utvecklingens väg; att han vill bryta ned den stat i staten, som prelaturen bildat; att han vill införa obligatorisk solkundervisning; att han vill utvidga skonmunernas kompetens — och ännu icke vill aflysta tvängsbojan från pressen. Men ifven sdetta skall komma. Den påfliga encyclicans offentliggörande gat kejsaren ett gynnsamt tillfälle, att måtta hugg åt prelaterna, men för att göra detta så mycket kraftigare, har franska regeringen låtit sin gesandt i Rom klaga öfver att påfvens nuntins i Paris i bref till ett par biskopar gillat deras emot regeringens påbud fientliga vppträdande, i hvilken handling regeringen giger sig finna en kränkning af Frankrikes intornationala och allmänna rätt. Constitutionsnel — regeringens organ — säger: Nuntisens första bref afgats, då erkebiskopens af ;lOrleans -tridsskrift utkom, i hvilken man omöjligen kan annat än finna ett af de häftigaste angrepp mot septemberkonventionen, såsedes mot en af den kejserliga regeringens -lvigtigaste handlingar. Hans andra bref var Triktadt till biskopen af Poitiers, hvilken, sålsgom hela vorlden vet, icke försummar något -Itillfälle att visa sig fentlig emot och kränka den kejserliga regeringen, och i föreliggande f.ll otfunnit medlet, huru man icke bryter -Imot dekretet af d. 5 Jan. och likväl ej förI drager det. Således, till förf. af en af oppoa seition glödande stridsskrift och till en biskop, -Ihvilken från predikstolen tillochmed visar en miot regeringen fientlig hållning, gifver den llapostoliske nuntien sitt bifall och sin uppJmuntran, och msgr Chigi (nuntien) är ej blott legat, icke allenast ombetrodd med kyrkliga sangelägenheter. utan äfven diplomatisk agent g far den hel. romerska stolen. Han är således i samma ställning som om en engelsk eller rlösterrikisk gesandt ville offentligen inblanda a ssig i franska angelägenheter och ropa ett högljudt bravo till de tidningar och partiledare, honka angripa den kejserliga regeringen och Frankrikes statsinstitutioner. Hvarje förnuttig menniska är derföre ense med Moniteuruoten: Inför den kränkta internationala rätten och den lagliga ordningens uotoriska öfverskridande, hvilken är grundvalen för vårt borgerliga samfund, mäste kejsarens regering Sloxaffa lagarne aktning och sig sjelf respekt; hhon har gjort det, och man måste medge, att hon i den mildaste form gjort sin skyldighet. De klerikala äro utom sig öfver den tillrättavisning, påflige nuntien fått, och påstå, att isven dylik skymf ännu aldrig tillfogate en be-fryndad makis ombud 0. s. v. Men den allAIAnne meningen står på regeringens sida och — — — — 2 — — — — a if st