Göteborgsposten – 18 februari 1865, sida 1

Gastons hjerta var lika uppfylldt af ärelystnad som hans pung var tom på myut. Hans far hade, på samma gång han på dödssängen sifvit honom sin välsignelse, hallit följande uppbyggliga tal för honom: — Min son! verlden tillhör gascognarne i allmänhet och vår familj isynnerhet; upprepa detta för dig sjelf både afton och morgon. Gå till Nerac, sök behaga konungen, förför qvinnorna, slåss tappert, drick dugtigt, spela höga spel när du har pengar, behandla dina kreditorer med artighet och gif dem vigvatten i utbyte mot sina penningar. Möter du pa din väg en prinsessa som blir intagen i din person, sa drag icke i betänkande att låta dig älskas, till och med om hon är katolik. Gaston var hugenott. Då hans far var död, kom han derföre till Nerac, Navarra höll sitt hof, och sökte der hvarest konungen a? sin lycka. Konungen tyckte om hans utseende och lät honom komma in vid sitt garde. En månad senare utsåg Not honom att vara toljaktig på expeditiouen till Blois. Men ända tills uu hade Gaston ej hatt nägra stora äfventyr, utom de der värjstötarne som utbyttes under den gamle Haurdouinots fönster. Konungen hade ej ännu gitvit honom nagra ynnestbevis, och på morgonen till denna dug hade han, under det han uvpfyllde sina åligganden som improviserad sjöman, bekännt för sig sjelf, att hans salig fars asigt om