Göteborgsposten – 18 februari 1865, sida 1

Jerrvågen: Snålltäg algar till Stockholm kl. 6,, f. m — Blandadt tåg afgår till Stockholm kl. 8,5; s. m IN — — Veckokrönika. Inställd regementsförändring. — Hvad man kan behöfva på isen. — Lefvande isjagter. — Något om hyresannonser och Aprilnarri. — Praktiskt förslag. — Ett annat d:o. — Godt papper. — ÅBal eller icke bal4 eller skarpskyttekären på Hisingen och Kgs Bfhde. — En audiens hos Hans Höghet. Rangutira Moetara. — Hvad man kan få se i Örebro, om man vill. — Veronis balettsällskap. Stränga herrar regera icke länge, säger ordspråket, och man var hardt nära att tro det uppfyldt under veckans lopp, enär det började se ut som om den bistra vinterherrskarens friska, men måhända något hårdhandskade regemente skulle ämna att upphöra. Qvickgilfret i termometern gaf sig genast i drift ett steg ofvanför det betydelsefulla strecket mellan värme och köld, det började att småsqvala ur våra takrännor, gatornas ännu temligen oskärade snöbetäckning antog alltmera en pudersockerfärg och trottoarerna började att så småningom afkläda sig den bekanta reliefkarta öfver Alperna, hvilken resp. husegare med hr polismästarens goda minne haft exponerad vid vissa gator. Med ett ord, töväder hade inträffat och redan spådde man att vintern började sjunga på sista versen, men så var ingalunda fallet, ty snart grep den åter fast i regeringstyglarne och måhända kunna vi motse en ännu strängare regime än förut. Det friska lif som rådt på våra isar, der ungdom af båda könen svängt om under glädje och skämt, torde sålunda ännu ej behöfva upphöra. I Köpenhamn, der man ätven har sträng vinter, men något större svängrum, roar man sig likaledes rätt tappert på den blanka ban. Bland annat läser man om Sköitelöbere med det nu saa moderne Seilr, hvarmed förmodligen menas en slags personifierade isjagter, eller skridskolöpare :försedda med portativa segel. Desslikes heter det att utefter hela vägen till Tre Kroner, tält med musik och förfriskningar finnas uppslagna och ett verkligt folklif är rådande. Vi ha mången gång förundrat oss ötver att icke någon företagsam man eller qvinna härstädes under den stränga kölden å isen etablerat försäljning af glödgadt vin, chokolad, buljong, porter o. dyl., hvilket här, om någonsin, vore på sin plats att förtära, och säkerligen skulle komma att ha en strykande afgång. Måhända blir det någon som funderar på saken, men önskligt vore om dessa funderingar ej på vanligt svenskt manår droge ut till — fram på vårsidan. Idag om sex veckor ha vi den första April, april-narrarnes och hyresgästernas Tycho-Brahedag. Rubrikerna Utbjudes och Astundas Hyra börja att bli allt digrare i våra tidningar och vinna alltmera intresse för de olyckliga dödlige, hvilkas vistelseort under den besvärliga vandringen mellan vaggan och grafven är beroende af ett stycke tryckt och skrifvet papper med öfverskrift: Hyreskontrakt. I anledning härat taga vi oss friheten att påpeka en sak. Hvar och en, som befunnit sig i osvanantydda mindre behagliga belägenhet, kan troligen med sitt eget exempel styrka, huru mycken tidsspillan några till sitt yttre oförargliga och menlösa ord i annonserna af det förstnämnda slaget förorsakat honom eller henne. Vi mena orden: adress å annonskontoret. Hvarföre icke istället utsätta adressen i annonsen och ej blott den utan äfven priset pr år, qvartal eller månad? Hvarföre inhölja något så enkelt som en hyresannons i en onödig och tidsödande slöja at mysticism. Hvarföre tvinga en stackare att under 17 graders kyla gno omkring från gata till gata, från hus till hus och kanske slutligen finna den reela ga—— EUeEF