Göteborgsposten – 17 februari 1865, sida 1

Handelsfördraget med Frankrike och d I Okt. 1860. Det är omisskänneligt, åtminstone hva Göteborgs samhälle angår, att den för ett pa dagar sedan ingångna underrättelsen, om af slutandet af det länge väntade handelsoc sjöfartsfördraget med Frankrike, väckt lifli glädje och allmän tillfredsställelse. Om ä mången ej gjort sig fullt reda för fördraget närmare natur eller satt sig in i hvad af des detaljer redan transpirerat är den synliga be låtenheten dock ett mycket godt tecken — ett bevis för att handelsfrihetens princip hå nu fått ett fotfäste i det allmänna medvetan det, hvilket är för densamma en verklig ocl stor seger. Antagligen delas denna stämning äfven på många, kanske de flesta andra hål inom värt land, fastän naturligtvis olycksproseter ej lära uneblifva, hvilka skola förutspå landets ruin af detta första steg som nu tagits till att praktiskt tillämpa handelstrihetens principer, Bland dem som i denna anda redan uttalat sig har man sökt framhålla det okonstitutionela deri, att regeringen icke skulle först tramlögga fördraget till ständernas pröfvande, innan det blefve slutligt underskritvet, Det är med skenbart liberala later man fört detta språk och med en månhet om folkrepresentationens rätt, som skulle vara allt pris värd, om man ej genomskådade andemeningen, hvilken var ingen annan än den, att man skulle beredas tid att appellera till ständernas egoistiska ståndsintressen och tördröja, om icke omöjliggöra för längre tid, traktatens utförande. Den nuvarande representationens olämplighet, då det gäller att genomföra stora ider, är bekant: man förgäter det stora hela för att enskilda ståndsintresset, och huru mången tidsenlig och riksgagnelig reform har icke sålunda blifvit hvilande och fördröjts, till stor förlust för staten, tills tidsandens påtryckning blifvit för stor och längre motstånd varit fåfängt! Regeringens fasta hållning att vid sidan om ständerna ingå fördraget är derföre ifven i annat hänseende af betydelse, emedan len tydligt visar, att regeringen faktiskt anser den nuvarande ståndsrepresentationen ej mera vara ett uttryck för folket — en mening hvaraf vi vänta oss gagn i sjelfva atgöandets stund för reprosentationsreformens genomdrifvande. Som sagdt — olycksprofeter skola trolisen icke saknas, lika litet som de saknades Frankrike, då man der 1860 väntade hanlelsfördragets med England trädande i kraft. )et står ännu lifligt för vårt minne, huru nan — alldeles som hos oss — talade om bsolutism hos regeringen — en rätt con omlig beskyllning mot en styrelse som vill nsöra vidgad frihet! — om finansielt oförtånd, som skulle bringa landet till undergång ch i grund ruinera Frankrikes industri. KlasI er, korporationer, yrken, sände deputationer I red begäran att traktatens tillämpning skulle, !s m ej upphåfvas, åtminstone uppskjutas. Mensl pgeringen sörblef fast — och nn, välsignar:; ela Frankrike henne. 8 Det var en djup agitation som rådde isy rankrike år 1860, desto större, ju närmare!l