Göteborgsposten – 17 februari 1865, sida 1

man nalkades d. 1:ste Okt, den dag då handelssördraget skulle träda i kraft. Vi bohöfva visserligen ej befara någon sådan här i landet, ätven på de mest protektionistiskt sinnade platser; men det innebär dock alltid en nyttig lärdom att vid vigtiga ögonblick skåda I tillbaka på likartade tilldragelser i det förflutna. Regeringen föror oss vår undergång till mötes, heter det i ett franskt blad vid den tiden. Frankrike skall öfversvämmas med utländska varor och den franska industricn skall sopas bort af floden. Redan de sista redogörelserna i Moniteur visa en ansenlig tillökning i importen under årets sista åtta månader och en motsvarande minskning i exporten. Handtverkare och arbetare känna verkan deraf; sabrikernas arbetstimmar minskas och handeln afstannar Just i det ögonblick då vintern är för dörren, då allting stiger i pris. Hvad skall det icke bli när slussportarne med ens öppnas? och så vidare i den der stilen. Den fruktade 1:ste Okt. kom emellertid, och den upphetsade inbillningen såg i hvarje Vagn, Bom passerade genom Parisgator, hela lass af främmande varor. Något öfverflöd at dessa hördes dock ej utat — men ett ansenligt prisfall på en mängd artiklar förmärktes deremot genast och betecknade den nya merans första dag. Man såg nemligon redan på morgonen d. 1 Okt. i många bodar i Paris en mängd små papperslappar fästade vid de ut. ställda varorna och försedda med siffror, hvilka utvisade den törvånansvärda billighet, som kommit öfver den goda staden Paris — 20, 30 och ibland tillochmed 50 prot under det förut vanliga priset. Detta förmärktes å alla artiklar, i afseende på hvilka man befarade täfling — väfnader, mattor, leroch glasvaror Åc. Andra bodar återigen hade utbredt hvad de hade smakfullast och dyrbarast, för att blända ögat och visa de franska varornas öfverlägsna egenskaper. Det var en vacker täflan och en god lexa om hvad frihandel är. Ett annat af de rop, som då hördes, var, att genom tulltarifkens minskning äfven statns inkomster skulle minskas, och då utgiferna förblefvo oförändrade, skulle en olidlig veskattning häraf bli följden, hvaremot den in lirekta skatten i tullsatser vore vida lättare ut bära. Men äfven i detta afscende kommo rankrikes olycksprofeter på skam. Tillochned under de tre första månaderna efter hanlolsfördragets trädande i kraft, frän Okt. till )ec, var minskningen af statsinkomsterna öga mer än nominel, och under de tre motvarande månaderna af det påföljande året ade desamma redan visat ett öfverskott, ej llenast högre än 1860, utan äfven högre än 859, d. v. 8. tiden före reduktionen. Spådomarne om den franska industriens otande undergång ha ej heller besannats. Jen ökade utförseln af franska varor till Engand har icke allenast motvägt införseln derirån, utan äfvem i hög grad bidragit att för rankrike minska verkningarne af det amerianska kriget. Man sade i Frankrike, liksom man säger är på vissa håll om Frankrike gentemot verige, att England var för öfverlägset som dustriidkande land, att dess artiklar skulle versvämma den franska marknaden och förväfva den franska industrien, som behöfde sydd för att kunna lefva och tillväxa. Errenheten har bevisat, att Frankrike genom indelsfördraget med England höjt sin induri och undgått verkningarne af en hotande is. Det var d. 1 Okt. 1860, som det första ora steget togs för tillämpning af en utaf t tids mest gyllene satser: fritt varu-utbyte nderna emellan — d. 1 April 1865 skall