Göteborgsposten – 14 februari 1865, sida 3

Från Utlandet. Rörande Preussens ställning till Slesvig och Holstein läses en pikant skildring i den franska tidningen le Courrier, fortsättn. af le Courrier du Dimanche. Vi meddela ur densamma följande, hvars skämtsamma form ingalunda döljer allvaret i förf:s tankegång: Låtom oss taga i ögonsigte, hvad som törsiggår hos våra grannar i Tyskland. Preussen prisar himlen, derföre att det har sin Cavour och Garibaldi. Hr v. Bismarck är naturligtvis Cavour, och Garibaldis roll utföres af den fruktansvärde prins Friedrich Carl, hjelten från Dyppel. Då Bismarck skritver sina vidt berömda depescher, förmå hvarken Beust, Pfordten, Rechberg eller Mensdorff-Pouilly att hålla honom stången, och då Friedrich Carl drager sin tirfing, bäfva alla danska mödrar för sina söners lif och lemmar. Ja, den store Fredriks efterkommande äro i sanning några rysliga karlar! Himlen bevare våra soldater från att någonsin på valplatsen möta den okutlige kanonieren från Mysunde! Om man blott lät honom råda, skulle det icke dröja tre månader, innan han huggit sönder hela Europa och grundlagt Tysklands enhet; men Cavour, jag menar Bismarck, vill ännu se tiden an och är nog nådig att låta Bayern och Sachsen lefva. Den gamle, äkta Cavour var en stor och klok statsman, men det är farligt att välja honow till förebild. Emedan det lyckades honom att genom klokhet, slughet och makt göra hela Italien wull en stat, inbillar man sig, att det är en lätt sak att i Tyskland otterhärma honom; men det är en stor villfarelse. Att annexera är icke någon lätt sak, och det beror härvid ej blott på lusten. ÖOrnen slår sin mäktiga klo i fåret och förer det med lätthet till sitt bo; men höken blir hängande fast i ullen och fungas af herden. Om det icke behöfdes för att göra erötringar något annat, än att föra stora ord i munnen och gå löst på med sabeln, kunde Bismarck säga vill konung Wilhelm: Herre, vingården tillhör dig. Jag skall läsa lagen för all verlden i mina depescher, och hjelten från Mysunde skall hugga ner hvar och en som muckar?. Men det är nu en gång här på jorden ej så lätt att genomdrifva sina planer, och det är en stor lycka att så törhåller sig. Så länge det endast var fråga om att mörda danskarne, hade Bismarck fria händer. Österrike hjelpte honom, Ryssland, hvars händer dröpo at polackarnes blod, läto honom göra, hvad han ville, John Russell skrek och gestikulerade som en prest vå predikstolen