Göteborgsposten – 14 februari 1865, sida 1

— — — till hälften eröfrats af en främmande armå inkallad och understödd af ett parti af folket), åtminstone till en del får sin oafbängighet, får en främmande herrskare, dock icke af det eröfrande folket, och formligv tillsatt genom folkets fria val, infödda ministrar och härförare, national styrelse, om det än på samma gång indrages under utländskt inflytande och påverkas af utländska kratter. Så snart kejsar Maximilian blef tillsatt, utnämnde han mexikanska ministrar, och man upprättade en arm al infödingar, fastän det var svårt, emedan det fanns ett ofantligt antal officerare och mycket tå dugliga sådana, och dertöre att soldaterna voro odisciplinerade och demoraliserade genom tidigare borgerliga krig. Men man sökte att på samma gång skaffa det nya riket stöd i europeiska trupper, dels af den franska främlingsbataljon, som redan var derstädes, dels al attjenta fransmän, som frivilligt togo tjenst, dels af värfvade från kejsarens och kejsarinnans hemländer, Österrike och Belgien. Från Belgien ha redan dit anländt 1,000 man, hvilka mottagits med jubel, i Österrike värfvar man 7,000 man, och den sista underrättelsen från Mexico meddelar ankomsten af den törsta truppen under befäl af general Thun. Bland dessa österrikiska värtvade finnes ett stort antal polackar, isynnerhet sådana, som deltagit i upproret mot Ryssland och hvilka, efter att ha dritvits in på österrikiskt område, varit internerade i olika städer. Deremot ville värfvandet at venetianskt sjöfolk icke lyckas. Under det sålunda den mexicanska armåen skall få en kärna af europeisk härkomst, har Frankrike, genom att i ännu ett par år hålla sin arme i landet och betinga sig en årlig afbetalning på skulden (d. 31 juli i fjol betaltes det första månatliga afdraget med omkring 2 j0 mill. francs), gjort sig försäkradt om ett visst intlytande på landets framtida utveckling. Detta skall bli ännu mera direkt ut ötvadt derigenom, att fransmannen Corta erhållit i uppdrag att ordna landets finanser (den honom till hjelp gifna finanskomite af mexikanare måste upplösas såsom oanvändbar), — han antages tillochmed skola bli utnämnd till viktig finansminister — och att en annan fransk embetsman ditsåndts, för att ordna tulloch skattesystemet. Ja, det hette tillochmed, att 100 franska embetsmän skulle anställas, emedan landet isynnerhet behöfde förvaltningskunniga män. Men äfven på andra sätt söker den nya regeringen stärka det europeiska elementet inom landet och göra Mexiko till en koloni icke för ett enstaka land, utan för hela Europa. Genom engelska och franska bolag vill hon befrämja jernvägsanläggningar och begagnandet af silfvergrufvorna; i Paris har bildats ett bolag för att befrämja invandring will Mexico; i Wien äro 400 familjer dertill redo; och från Flandern önskar man en likadan tillströmning; mellan kardinal Wiseman i London och erkebiskopen i Mexiko underhandlas om att leda den irländska utvandrareströmmen till Mexiko i st. s. till det protestantiska Nord amerika, der så många irländare uppgifva sina fåders tro, och äfven från Nordamerika komma nybyggare, dels tyskar från New-Orleans, dels grufarbetare från Kalifornien. Maximilian söker att på samma gång vid sig knyta den infödda befolkningen, dels genom resor rundtomkring i landet, der han — liksom kejsarinnan i hufvudstaden — vunnit många anhängare genom sitt anspråkslösa uppträdande, hvilket är alldeles motsatt presidenternas högmod och militära ståt, dels genom att visa en tyvärr hittills okänd försonlighet mot. män af alla partier. De mexicanska officerare, som äro krigsfångar i Frankrike, ha —.Ä —