Göteborgsposten – 10 februari 1865, sida 3

Konstnotis. Vid Konstföreningens i Stockholm senaste sammanträde exponerades följande konstalster: af Albert Berg ett sjöstycke, hr Cederlunds kutter Mathilda; af Malmberg ett genrestycke, krogscen; af m:ll Luthander en stillebens-målning; af Palm utsigt af Riddarholmskyrkan före dess brand 1835, tagen från Gråmunkegränden; af Cantzler utsigt i Sabinerbergen; af Edv. Bergh utsigt i Stockholms skärdgård samt torp på Hallandsås. Konkurs. Till gode män i grosshandlaren i Sundsvall P. G. Dahlströms konkurs äro utsedde kamreraren G. Gihl, hr L. M. Altin och kassören A. Edström. Rådman Tengvall är utsedd till rättens ombud. Englands handels-ängbåts-slotta. Äf ett från London utgånget ångbåtscirkulär, dateradt den 31 December 1864, flnnor man nedanstående intressanta öfversigt rörande tillväxten af Englands handels-ångbåts-flotta sedan 1814, från hvilket år införandet af ångkraften på fartyg derstädes daterar sig. Drägtigh. i ton. År Antal ångbåtar. Brutto). 1814...... 4...... 69. 1824...... 1111. 11, 733. 1834 ....... 42444..... 18, 429 184.... 89ö... 113,232 1854 ....... 1.513 ........... 304, 559. 1865..... 1,8663.... 666,513 1860 ....... 1,941D3..... 686,417 1861 ....... 2,072.... 758,377 1862..... 2,092....... 810,538. 1866.... FJ 883,034. Under de senaste 4 åren, eller-1860—83, hafva i England för inhemska och främmande handelshus räkning nybyggts icke mindre än 1,055 ångfartyg. Surreyteaterns brand. Vi ha redan förut omnämnt denna eldsvåda som på mindre än en timma ödelade den i London mycket populära Surreyteatern. Vi läsa nu i en engelsk tidning följande högst intressanta detaljer af tilldragelsen, hvilka vi anse oss böra återgifva för våra läsare: Hela byggnaden, som var mycket gammal och till största delen bestod af trä, uppbrann på få minuter likt en tjärtunna. Att inga lif spilldes beror hufvudsakligen derpå att blott få åskådare, i anseende till dåligt väder, infunnit sig. Pantomimen var nära slut och många af åskådarne hade redan lemnat salongen, då elden på en gång märktes från scenen och i salongen. Ögonblicket derefter slog ett rökmoln fram genom öppningen i taket, åtföljdt af långa hvita lågor. Regissören mr Green rusade fram och besvor publiken att ej onödigtvis oroa sig utan lugnt begifval sig ut, då det ej fanns utsigt till omedelbar tara. Detta förståndiga råd följdes, såsom det vid dylika tillfällen ofta brukar ske, af en ordentlig estampedo. Qvinnorna skreko och rusade omkring för att finna någon utgång; andra, som sökte att åstadkomma ordning stegrade blott förvirringen genom sina oartiknlerade rop. Trapporna till galleriet syntes för ett ögonblick tillstockade, och karlar klättrade derföre utefter kolonnerna ned i salongen. Äfven de lugnaste och som sålunda voro bäst i stånd att uppskatta värdet af mr Greens råd, kunde icke undgå att förfäras, då de sågo den rysliga hastighet hvarmed lågorna utbredde sig och att finna det förlusten at några få sekunder måste bringa dem ansigte mot ansigte med döden i den mest rysliga form hvarunder den kan träffa menskligheten. Några af dem som egde mest själsnärvaro banade sig väg till scenen, framför hvilken ridåen blifvit fälld. Derstädes var emellertid förvirringen ännu större, ty gasen hade vid första allarmet blifvit afstängd, och de stackars balettflickorna sprungo skrikande omkring, helt naturligt förfärade vid tanken derpå att de gnistor, som andra mindre eldfarligt klädda personer, skulle bringa säker död åt dem. Det var nu ingen tid att förlora, när taket, bestående af lätta plankor och målad tältduk började att bucklas upp och lågorna bröto ut på åtskilliga ställen. Inom 5 minuter efter det larm gifvits, föllo stora flagor af brinnande tältduk att falla i en tjock eldskur öfver galleriet och parketten; i nästa minut slickade en enda flamma öfver ridåen, hvilken syntes förintas inför densamma. Iågorna sträckte sig nu äfven till scenen och antände omedelbarligen kulisser, skyar och allt annat af det myckna brännbara på en teater. Allt stod nu i ljus låga. Lyckligtvis hade dessförinnan de förnämsta aktörerna i pantomimen samt andra personer, så snart de kunde finna reda på dem, utfört balettflickorna, barnen och supernumerärerna, som biträdde vid uppförandet af pantomimen, och som i sina lätta drägter såsom fåer hopades tillsamman i den till hälften upptinade snön, tills de välvilligt fingo skydd i närgränsande hus. Knappt hade de sista lemnat teatern, då hela dess inre blef en enda massa af lågor, i hvilka ingen ett enda ögonblick skulle kunnat lefva. Så hastigt, nästan ögonblickligt spridde sig elden, att icke det ringaste kunde räddas af teatereffekterna, icke ens nanningarna frr at ::4