Göteborgsposten – 9 februari 1865, sida 3

sen skickar alltid tvenne konservativa medlemmar till underhuset. Det har uträknats, att under åren 1862, 63 och 64 ej mindre än 111 snabbgående ångare byggts endast vid Clyde, i ändamål att genombryta Amerikanska Nordstaternas blockad af sydstatshamnarne. Af dessa 111 st. ha 70 st. dels uppbringats, dels förstörts, så att i slutet af år 1864 29 st. ännu voro ute på resa och 11 nyss lupit ut. Ått blockaden icke skärpts, bevisar antalet af de i slutet af år 1864 ännu utlöpande fartygen, hvilket är större än någonsin förut. I allmänhet kan en blockadbrytare ej göra mer än fem lyckliga resor, så att hvarje resa måste afkasta en ofantlig vinst, för att göra denna egendomliga afläregren någorlunda lukrativ. De af nordfartygen uppbringade blockadbrytare användas sjelfva mest till förstärkning at blockadeskadern och göra härvid god tjenst. Vid engelska jernvägarne ha dimsignalerna bragts till en vise fullkomlighet, de sönderspringande petarderna ange tör det ilande tåget med säkerhet stationens närhet. I afseende på dimsignalerna vid sjöfarten har man ännu icke kommit så långt, utan använder fortfarande mestadels kanoner. I Capelands fyrbåk utanför Belfast nyttjar man dock en klocka, hvilken drages genom maskineri. Hon skall ha hörts på ett asstånd af 13 eng. mil, men tyckes ej hå någon synnerligt töljdrik verksamhet, att döma af skeppsbrottens antal åtminstone. En nyare uppfinning år ångans användning på trumpeter, hvilken skall hafva visat de bästa resultat. I Buologne har nyligen vid mycket hög ålder enkan efter den berömde grefven af Dundonald (lord Cochrane) aflidit. Den tappre amiralen har som bekant blott några är föregått sin hjeltemodiga maka, som uti alla ödets pröfningar troget stod vid hans sida och äfven delade hans sjöoch krigsfaror. Han har i sin sjelfbiografi rest henne ett vackert minnesmärke. Surrey teatern i London, en at hutvud stadens mest besökta teatrar, har i förra veckan nedbrunnit. Elden, som utbröt midtunder pågående representation, började uppe på vinden nära öppningen öfver den stora gaskronan och tyckes ha haft sitt ursprung från denna. En af skådespelarne märkte från scenen midtunder spelet ott starkt ljussken uppe i den nämnda öppningen, och med stor sinnesnärvaro lemnade han, utan att låta märka något, scenen, för att underrätta teaterdirektören mr Green om, att han trodde eld ha utbrutit. Denne visade lika hög grad at själsnärvaro och kallblodighet, hvarigenom säkerligen stor olycka förekoms. Omedelbart bredvid öppningen ofvan kronan var teatersnickarens verkstad, och mr Green skickade genast en karl dit upp, för att se efter, huru saken förhöll sig; men ett ögonblick derefter bröt röken fraw genom öppningen och brandrop ljödo från åskådareplatserna. Mr Green var emellertid i samma stund inne på scenen och uttalade den försäkran, att det alldeles icke var någon fara: Hvar och en kunde ju se, att elden var uppe på vinden och naturligtvis skulle brinna uppåt, och han bad de närvarande, att för deras egen skull icke låta sig förskrickas samt med ordning och lugn lemna teatern. Hans kloka uppträdande förfelade ej sin verkan, och publiken lemnade teatern, utan att ett enda olycksfall egde rum. De sista åskådarne hade ännu icke kommit ut, då elden med våldsamhet bröt ut från alla håll genom taket, som endast bestod af läkter och målad väf, och i ett nu spredo sig lågorna längs hela öfversta logeraden till ridåen och kulisserna. På sjelfva scenen uppstod nu den största oreda, hvilken ökades derigenom att det djupaste mörker rådde inom de bakom scenen belägna regioner, tillfölje deraf att man, för att förekomma en explosion, afstängt gasledningen. Skådespelare, skådespelerskor och dansöser famlade jemrande, rådlösa och skrikande omkring i mörkret, tills trävirket i äfven denna del at teatern antändes och snred något ljus öfver förbistringens skådeplats. Äfven här gjorde mr Greens och flera skådespelares själsnärvaro underverk, och endast med egen lifsfara lyckades det dem att etter hand föra de försärade fruntimren mellan brinnande kulisser och draperier till utgången, alla i samma drägter hvari de speiat. De sista, som räddades, voro några barn, hvilka spelat englar i pantomimen. Mr Green och de ofvan omtalta i tidningarne namngifna skådespelarne, voro de sista, hvilka lemnade den brinnande byggnaden, hvars inre tio minuter efter eldens ntbrott utgjorde ett enda eldhal. Det engelska acklimatiseringssällskapet har nu från Walachiet infört en ny fiskart, Silurus glanis. Denna fisk växer raskt och kan bli ända till 300 skålp. tung, samt väger vid fyra år merändels sina 50 å 60 skålp. I sina vanor liknar han mycket vår ål. I Frankrike är det för ögonblicket tyst och stilla på det religiösa området, hvilket likväl icke hindrar att striden kan när som helst åter blossa upp på nytt. Regeringen