Göteborgsposten – 9 februari 1865, sida 2

känd, men å liket, som genast blef transporteradt till stadshäktets likrum, förefanns intet tecken till yttre våld. Eldsvåda. Af ingången rapport från kronolänsmannen i Hisings härads distrikt synes att den eldsvåda på Hisingen sistl. Söndags afton, hvars sken syntes här i staden, egde rum på lägenheten Tufve Norgården, tillhörig hr J. Thorsson. Vid tillfället nedbrann en större ladugård, dervid dock endast en gris blef innebränd; de öfriga kreaturen räddades genom inspektoren Edbergs från Holm rådighet. Anledningen till eldens utbrott är ännu obekant. Ladugården var försäkrad i länets hrandstodabolag. karp-kytteföreningen å Oroust, som förnärvarande räknar omkring 170 man i sina leder, uppvaktade i Uddevalla d. 6 d:s genom en deputation, under antörande af ortens för skarpskytteväsendets framgång särdeles varmt intresserade domhafvande, häradshöfding F. M. Åberg, sin nyutnämnde öfverbefälhafvare, kapt. L. G. Zettervall. Råby räddningsinstitut. Man läser i Folkets Tidning: Göteborgs Hand. och Sjöt. Tidn. n:r 18 för d. 23 Jan. innehåller följande dödsannons: Korgsabrikören Nils Nilsson, född i Landskrona d 17 December 1832, afled i Göteborg d. 19 Januari 1865. Den nu aflidne upptogs d. 18 Juli 1846 som elev vid räddningsinstitutet i Råby, hvarifrån han utgick d. 8 Juni 1851. Vid räddningsinstitutet erhöll han fullständig undervisning i korgmakeriyrket och nedsatte sig sedan i samma yrke i Göteborg, der han småningom utvidgade sin verkstad. Hans skicklighet i yrket, ordentliga lefnad och redbara karakter gjorde honom aktad inom samhället, der han nu saknas af talrika vänner. Vid bortgåendet efterlemnade han i goda vilkor en älskad och sörjande maka. — Sistlidne sommar besökte Nilsson räddningsinstitutet, det för honom kära fordna hemmet, för att deltaga i den vanliga högtidsdagen derstädes och lyckönska den ädle stiftaren och välgöraren på dess födelsedag. Enär Nilsson blifvit nppfostrad i Lunds grannskap, å det för så många välsignelsebringande räddningsinstitutet i Råby, ha vi ansett oss böra fästa. uppmärksamhet vid Nilssons dödsfall. Det af öfverstekammarjunkaren frih. Gyllenkrook utkastade sädeskornet har burit rika frukter och mången vilseförd har dermed under kärlek och vård funnit den väg, på hvilken lifvet förljufvas af menskliga dygder och der medborgerlig aktning gör arbetet lätt och välsignelserikt. Konungen åtföljes på sin resa till Norse, utom at ministerresidenten grefve Piper, at öfversten frih. Lagerberg, kabinettskammarherren frih. C. O. Silfverskjöld och adjutanten kapt. Nordlander. Ordensutnämningar. K. M:t har d. 6 d:s utnämnt läkaren vid borgerskapeta enkhus i Stockholm d:r A. H. Gravenhorst till riddare af Nordstjerne-orden och trädgårdsdirektören vid Haga lustslott N. J. Ericson ull riddare af Wasa-orden. o Svea hofrått har å upprättadt förslag till häradshöfding i Helsinglands Vestra domsaga uppfört i första rummet anditören C. O. Granbom; i det andra, vice häradshöfdingen S. Lövenhjelm; samt i det tredje, vice häradahofdingen O. E. Ocklind. ITjenstledighet under ytterligare ett år, räknadt från och med d. 8 d:s, har K. M:t beviljat kontorsskrifvaren vid Stockholms postkontor J. Levander. Vinter-postkommunikationen med Finland. Förut är omnämndt att sakkunniga personer i Stockholm blifvit af finska assurans-föreningens i Åbo ombud tillsporda angående den punkt i Stockholms skärgård, som skulle vara den lämpligaste å svenska sidan för postens ilandbringande vintertiden. N. D. A. berättar att, med anledning deraf, en resume blifvit af vederbörande lemnad öfver isens beskaffenhet under de senaste 10 årens vintrar, hvaraf inhemtas, att man under dessa 10 år kunnat 6 vintrar framtränga till Erstavik, 1 !(, mil från Stockholm, 7 vintrar till Stafsnäs å Fogelbrolandet på Wermdön, 5 mil från Stockholm, och 8 möjligen 9 vintrar till Sandhamn, 9 mil från d:o; således 1 vinter på 10 varit omöjligt att med ängiartyg navigera Östersjön, eller år 1855, då ätven fast is låg emellan Gotland och fastlandet. Med hänsyn till hvad sålunda blifvit upplyst har man före