Göteborgsposten – 9 februari 1865, sida 2

— Döda mig, sade han, om ni kan, herr de Crillon, men skona mig ej. — Hvad djefvulen hade ni här att göra? — Än ni sjelf då? — Jag hjelper mina vänner. — Det är på samma sätt med mig. — Aha! ni är träffad. Schomberg utstötte ett skri af raseri, och haus blod flöt Men värjan föll ej ur hans hand, och han fortsatte striden. Emellertid hade ljudet af skotten uppväckt hela befolkningen i qvarteret; borgrarne hade rusat till sina fönster. Flera tyska ryttare som druckit i ett värdshus i närheten voro på väg till stället. — Hitåt! hitåt! ropade de som åtföljt ThEobald och hvilka voro nära att duka under för de stötar Noö och gascognarne utdelade. Ett tiota! tyskar kom till sina landsmäns undsättning. — Harnibleu! utropade Crillon, det här blir en verklig batalj. I samma ögonblick sträckte han ut armen, och Schomberg föll, liksom Quclus hade fallit. DEpernon träffud tre gånger af Lahires värja var nära utt digna till marken, då ankomsten af de tyska ryttarne återgaf honom något mod. Plötsligt öppnades två fönster i första våningen af den gamle IIardoninots hus. Konungen af Navarra syntes i det ena och Raoul i det andra. Båda voro beväpnade med bössor och gåfvo eld på tyskarne.