Göteborgsposten – 9 februari 1865, sida 1

Schomberg som ej hade någon motståndare började hamra pu porten till mäster Hardoninots hus med starka slag af en bösskolf. Då gick kärrföraren som dittills hallit sig lugn och overksam rakt fram till Schomberg. — Om forläåtelse! min herre, sade han, jag ser att ni ej har någon sysselsättning och skulle vara tröstlös öfver att låta er vara qvar i en sadan belägenhet. Härmed blottade han sin värja. Schomberg uppgaf ett rop. — Herr de Crillon! QuClus hörde detta namn, förlorade fattningen och blottade sig. Noös värja träffade honom och han föll. Lahire och dEpernon fiktade med förbittring, men ingendera hade ännu utdelat någon allvarsam stöt. Not gick att hjel a de tre gascognarne, hvilka redan dödat två af tyskarne. Schomberg böll god min; han korsade mycket orden:ligt vapen med Crillon. Crillon var vid godt lynne. Min kära herr Schomberg, sade hun, jag kan ej längre dölja för er att jag är mycket nöjd med er. Ni fäktar förtjusande ... — Det är en stor heder för mig att få korsa klinga med er, svarade Schomberg i skämtande ton, — Och jag vill skona er en stund för att vi skola få tid att samtala. Sehomberg var tysk; han var följaktligen egensinnig.