Göteborgsposten – 9 februari 1865, sida 1

peditioner komma till Åalkh. der anglo-indiska trupper redan kamperat. Hade vi ej tidigt nog besatt Kaukasus. skulle det för en sjömakt, som fatt tast for på näset och skaffat sig några krigsskepp i Raspiska Ilafvet, varit lätt att beherrska detta haf. och vi skulle ej kunnat tänka på att angripa den i denna ställning, utan att förut ha skapat en flotta, som kunnat upptaga en kamp. Hade det lyckats en främmande sjömakt, att förvandla Kaukasus till ett kollosalt (vibraltar, skulle Svarta Hatvet och Kaspiska Ilalvet, i st. s. att vara hvad de skulle vara — ryska insjöar, blifvit våra fienders uteslutande egendom, och de skulle ej tillåtit oss, att ha ens den minsta båt i dessa farvatten. Om en af de båda sjömakterna — England eilor Frankrike — lyckats före oss tå fast fot på det kaukasiska näset skulle alla rundtomkring Kaukasus belägna länder blifvit af densamma medelbarligen eller omedelbarligen beroende. Nu deremot uppvisa de asiatiska slätterna ett nästan omätligt område, öfver hvilket den ryska befolkningen kan så småningom utbreda sig; de bilda ett Far West för såväl vår stat som vårt folk. Om en trämmande europeisk makt fått fast fot i Kaukasus, skulle den asiatiska frågan — den största politiska verldstrågan — en gång för alla ha afgjorts till förmån för denna makt och till vår nackdel, ty Frankrike såväl som England skulle emot oss rest det europeiska inflytandet i Asien. Vårt inflytande i denna verldsdel skulle inskränkts till våra militärliniers gränser, hvilket vi i intet fall länge skulle kunnat fördraga. Ty för vår stat, som på en gränslinie af 13,)00 werst kommer i ständig beröring med ej blott det muselmanska, utan äfven det hedniska Asien som ej är genom några naturliga gränser eller bestämd demarkationslinie skiljdt från sina asiatiska grannar och derföre ständigt framtränger i området på andra sidan, är hvad man kallar den asiatiska trågan en lifstråga, som bestämmer öfver vår egen framtid. Det ryska väldets fullständiga och definitiva stadgande i Kaukasus har derföre ock redan bestämt Rysslands framtida öde, som derigenom befrias från hvarje möjlighet af rivalskap vid sin ostgräns. Denna långa gränslinie från Donau till Kina är nu oss betryggad. Mellankommande fall, såsom Krimkriget, hvilka verka flyktigt i en nations lif, hatva visserligen för ögonblicket något försvagat oss i Svarta Hafvet; men vi tvifla derföre icke på riktigheten af den konstautinopolitanske diplomatens påstående att detta haf har till bestämu else att i geografiskt hänseende bli ryskt. Vår besittning al det kaukasiska näset, hvilket i våra händer ständigt skall bli mera dugligt till försvar, skyddar Centralasien ej blott tör europeernas infall, utan äfven för deras indiskreta blickar (i våra kort?). På grund at bergets definitiva underkastelse svår Kaukasusarmeen nu till disposition på andra håll. Ryska rikets gränser i Asien bero nu ensamt at Rysslands vilja. Vi frukta ej att beskyllas för öfverdrift, då vi säga, att eröfringen a Kaukasus är det största verket i det 19:de århundradets ryska historia. Inom 30 år skall hvarje ryss se och veta, att genom den omedelbara följden af detta storverk, det är sanning vi tala.