Göteborgsposten – 8 februari 1865, sida 3

Från Utlandet. Det bör ej förundra, att vi sätta i vå dagskrönika denna gång det långt aflägsn: Mexico främst. Man kanner neml. nu fullstän digt det dekret, som kejsar Maximilian utfär dat gentemot det hittills så mäktiga presta dömet i hans nya rike. Det är ett för vå tid och dess anda synnerligen betecknande dokument. Dess sex kardinalpunkter äro neml. 1. Tillåtelse for alla religionsbekännelser at fritt öfva resp. sin kult. 2. Presterskapets at lönande af staten. 3. Utgiftsfri kultutöfning 4. Alla kyrkogods indragning till staten. 5 Tillåtelse för religiösa sällskaper att bilda sig 6. Öfverflyttande från presten till civila em betsmän, att föra kyrkoböckerna. Den nyli gen till Mexico anlände påflige nuntien för klarade, att han saknade fullmakt att för handla i denna sak, och begärde uppskof met dekretets utfärdande, tills han erhållit när mare ordres från Rom, hvarmed ej kunds dröja mera än några månader. Kejsaren sva rade att romerska curian låtit honom i sj månader vänta på dess representant, och de förvånade honom derföre, att hon nu skicka honom utan fullmakt i en så vigtig angelä genhet. Detta tillstånd, sade han, är odräg ligt. Ville ej nuntien besluta sig för att un derhandla, så återstode för honom, kejsaren intet annat val, än att Mexico bestämde sig för, att tills vidare sjelft ordna sina angelä genheter. Härpå gafs nuntien betänketid. — Emellertid har kejsar Maximilian med denn handling ådragit sig de svartas misshag oc fiendskap; nu är frågan om, han skall lycka förvärfva sig de liberalas förtroende. Om man betänker, att i Mexico, sådan det nu är, regimen måste vara för kejsar Na poleon ej obekant, är det tydligt, hvad denn senare sjelf, för i skölden, och att han inga lunda är emot att i Frankrike i detta hän seende genomtöra en fullständig förändring Om det verldsliga påfvedömet i Rom än sö ker, att nu mildra betydelsen at september konventionen, hvad angår påtveregeringen uppfattning deraf, är det dock tydligt att de nya regeringens i Mexico steg måste för det samma bli en ny spik i dess likkista. Inge kan, så är vår tanke, nu längre sväfva i oviss het om hvad kejsar Napoleon vill; och är de ett nytt, glädjande tecken af att denne fur ste, primus inter pares, vet att väl och rik tigt uppfatta sin tid, samt ej tvekar att prak tiskt omfatta den religiösa reformationsrörel sen, hvars första mål måste vara kyrkan skiljande från staten och tillintetgörande a presterskapets verldsliga välde, ett mål lik mycket betingadt af politiska skäl som a rent ut sagdt, religion. Frankrikes kardinaler äro dock fast be slutna, att inom senaten bringa den religiös frågan på tapeten. Regeringen skall ha för sökt att afråda dem derifrån, i det man lot vat dem, att encyclican ej skulle i kejsaren öppningstal till kamrarne omnämnas. Me detta försoningsförsök skall ha tillbakavisat