Göteborgsposten – 8 februari 1865, sida 1

ett långt rep, tjockt och bastant? — Ja, ers majestät. Den gamle Hardouinot som föryngrades af sitt nit gick hastigt uppför trappan, under det konungen af Navarra efter hvarandra framrullade två andra tunnor. — Summa tre! sade konungen leende. Hardouinot återkom; han hade tagit det rep som användes till att upphemta vatten ur brunnen på hans gård. Konungen af Navarra rullade nu repet omkring ett af kärlen och lyckades snart med Raouls tillhjelp att draga det uppför alla trappstegen ända till tröskeln af kabinettet. Sedermera uppdrogos på samma sätt tre andra kärl; men då konungen och Raoul skulle börja med det femte, hörde ett buller från gatan. Detta buller trängde ned i källaren genom ett trångt lufthål som gick lodrätt upp till jordytan. Snabbare än blixten störtade sig Henrik af Navarrå söfver den gamle prokuratorns lykta och släckte den. — Tyst! sade han, låtom oss lyssna! Han rullade fram ett af de kärl som ännu befunnc ssig nere i källaren rakt under öppningen, gjorde sig dera ett fotsteg och nådde öppningen med sitt hufvud och kund på detta sätt både se och höra. Konungen af Navarra egde bergsbons egenskaper, de vill säga en utomordentligt fin hörsel och en blick nästa! nog genomträngande för att kunna se i mörkret. — Tyst! sade han helt sakta till sina båda följeslagare Han började derpå att lyssna. Ljudet af favoriterna