22 2——447 — hufvud, medan institutionerna och regeringarne i hvartdera landet bli fullkomligt särskilda. b. För andra gäller det en tullunion snarlik den tyska Zollverein; ce. Andra önska en följd af konventioner, hvilka öppna hvartdera af de trenne rikena för de båda andra i afseende på allt hvad vetenskap, konst, litteratur och rättsskipning angår; kortligen, i afseende på allt som låter sig förenas med den fullkomligaste politiska åtskiljnad; d. Det finnes de, som önska ett slags konfederation, likt tyska förbundet; e. Några önska en ständig försvarsallians mellan de trenne rikena. Somliga af dem gitva sin tanke flykt och utsträcka en dylik allians ända till Tyskland; andra deremot inskränka den blygsamt, utestänga Danmark och vilja nöja sig med halfön; J. Slutligen önska de djerfva en fullständig fusion, en enda stat under en konung. Härefter öfvergår förf. till ett närmare betraktande af dessa olika ståndpunkter. Kronornas förening önskas, säger förf., af danskar, som genom en ömsesidig adoption, inskränkt till de direkta arfvingarne, eller genom ett äktenskap mellan konungens af Sverige-Norge enda dotter och en son till konungen af Danmark vänta ett förnyande af Kalmar union; af svenskar, som i kronornas förening på ett hufvud se en till en början rent personel union, men egnad åt det enande, som vanligen följer på dylika fördrag; af norrmän, hvilka, endast bekymrande sig om sin autonomi, i kronornas förening, under det institutionerna eller staterna förbli strängt åtskiljda, se en ständig koalition af två eller tre misstroenden, för att hålla i schack den afde stater, som kunnat vinna en hotande fördel. Den danska kombinationen skulle, menar förf., vara den enda, som skulle kunna ha någon utsigt att bli understödd af Ryssland, men skulle deremot misshaga förfäktarne af Skandinaviens ofhängighet. Om iden skulle i Skandinavien väcka genklang, skulle ej Ryssland längre understödja den. Man känner dess förutseende smak för minoriteterna. Denna kombination förfäktas af Blixen-Finecke, men har få anhängare, i Sverige på grund af dess stolta sjelfständighetskänsla, i Norge och Danmark af tillgifvenhet för de fria institutionerna. Den svenska kombinationen om kronornas förening anser förf. hyllas blott af adeln, som hoppas att den kongl. myndigheten, hållen i schack af Norge i 50 år, skulle genom en ny tredje krona bli tillräckligt stark, för att motverka det norska storthingets demokratism, och sålunda feodalismen återupprättas i Norden. Dock, menar förf., minskas denna åsigt med hvarje dag i styrka. Den norska kombinationen hyllas af det parti, Bom vill uppresa allt fler och fler skiljnader mellan Norge och Sverige, och anser att Norge, så länge det är ensamt med Sverige, ej är utan fara, ty en djerf svensk konung skulle kurna underkasta det, hvarföre det skulle vara nyttigt, att på denne konungs hufvud ätven sätta en dinsk krona, men med vilkor att densamma blefve ett hinder för fusionen, som sjelfva den norska kronan. Skilsmessa i det inre, union utåt! är deras lösen, som hylla denna princip om endast kronornas förening. Men, säger Heyer, union utåt är omöjlig utan en diplomati; ty det vore ej möjligt, att en minister skulle komma och säga i konungens namn till en rämmande suverän motsatsen af hvad en annan minister nyss förut sagt honom i samme konungs namn.... Men om konungen har en enda diplomat, vppdragen ut representera de trenne rikena, huru skall denna liplomati kunna t. ex. framkalla krig, utan att deri ndraga de trenne rikena? Och skulle det icke då vara att Öfver rikena nedkalla alla krigets olyckor, om man lät armåerna lyda särskilda krigsråd eller myn nWyyyyygggyyyryyryyygygemeennnnnnneeCrCrerercr a