Göteborgsposten – 6 februari 1865, sida 3

var. Salunda har den preussiska diplomatien genom försigtighet undvikit ett hotande krig, då de starkaste sympatieraa för Danmark kommit i rörelse. Med hänsyn till hertigdömenas framtid är det tydligt, at ett litet suveränt Slesvigholstein skulle svälva i fara att återeröfras af Danmark. Hoppet om att Tyskland skulle kunna beskydda dessa länder är alldeles illusoriskt. Men skola vi uppfylla denna pligt att försvara hertigdömena mot Danmark, så palagges oss en betydlig och ständig börda; det blir hertigdömena sjelfva, som böra ge oss medlen till ett säkert och varaktigt understöd. Den enskilda menniskan kan följa idealer, men ett helt folk kan det icke; det har städse varit Hohenzollernas politik, att göra sina beslut beroende al de stora intressena. Det minsta Preussen kan begära af hertigdömena, är en ständig maritim och militär realunion, så att ett anfall på hertigdömena blir likbetydande mad ett angrepp på Preussen. Danmark skall ej uppge hoppet om att atereröfra Slesvig, innan vi ha en flotta, som är den förenade svensk-dansk-norska öfverlägsen; först då skall det under den europeiska neutralitetens skydd öfverlemna sig åt fredliga förvärf. Kunna vi icke uppnå detta mål, skall var nuvarande seger endast bli början till nya nordiska krig. Här framsticker hvad man i åratal framhållit för det öfriga Europa, att Preussens tendenser i hänsyn till hertigdömena endast asse upprättandet at en tysk flotta som medel till vidare eröfringar i Norden. Det preussiska amiralitetsrådet skall ha uppgifvit att göra Kiels hamn till örlogshamn, hvaremot man nu vill anlägga Preussens krigshamn på Rägen och vid Stettin. Orsaken, hvarför Kiels hamn uppgifvits, säges vara dess mindre lyckliga strategiska läge, isynnerhet sjordens smalhet. Hufvudörlogshamnen på Rigen skall anläggas i närheten af Pienens mynning. Man tänker här uppföra en betästad tördämning om 6,000 stegs längd och dessutom bygga trenne större fästen vid Thiessow på KRägens sydspets, på Ruden och på Östplater vid Pieneminde. Mot vester skall hamnen begränsas af ön Hiddensee, der Pro ner Wyk står i förbindelse med hafvet, och här skola anläggas tvenne större batterier, hvartill ytterligare skola komma tvenne mindre, hvilka jemväl skola göra tjenst som utanverk för Stralsund. På sjelfva Rigen skall anläggas ett brohufvud midtemot Stralsund samt några andra tästningsverk. För öfrigt har amiralitetsrådet ständiga sammanträden, hvilka vända sig om planen till den preussiska flottans utvidgning. Verkställandet af denna utvidgning skall kosta c:a 60 mill. thaler. Tvisten mellan Österrikes regering och deputerade kammarens finansutskott har ledt till en bestämd brytning mellan båda parterna, så att mininisterens upprepade försök att åvägabringa en utjemning at konflikten kunna anses strandade. Statsministern Schmerling hade d. 25 Jan. sammankallat de regeringsvänliga medlemmarne af finansutskottet för att meddela dem, att regeringen omöjligen kunde gå in på en nedsättning af 25 mill., såsom man begärt. Hurn mycket besvär de deputerade än gjorde sig, för att af statsministern få veta, huru långt regeringen kunde gå, lyckades de likväl icke få något bestämdt svar. I ett senare hållet hemligt möte (d. 26 Jan.) kom det till en öppen brytning. Polismästaren Mecsery tog härvid först ordet och upprepade Schmerlings ord om omöjligheten för regeringen att stryka 25 mill. i budgeten. Innan regeringen, sade han, inlät sig i vidare förhandlingar med utskottet, måste hon likväl först göra det några frågor, neml.: Är finansutskottet villigt att medgitva ministeren handlingsfrihet i afseende på de belopp, som beviljas för de särskilda afdelningarne i budgeten? År finansutskottet redo, att uppmana deputerade kammaren bevilja budgeten för 1866 redan under denna session och utan diskussion om detaljerna? Dessa vilkor möttes med största ovilja af finansutskottet. Ledarne för det liberala partiet förklarade genast, att de ej kunde inlåta sig på en sådan kapitulation, så länge de icke visste, hvad regeringen bjöd dem. Angående andra punkten anmärktes, att det närvarande finansutskottet ej hade rätt att besluta om budgeten för 1866, emedan dess mandat endast omfattar budgeten för 1865. Häremot invände Schmerling, att regeringen ej heller begärde ett bindande beslut af utskottet som sådant, utan blott ett personligt löfte af dess medlemmar, att de skulle verka i den antydda rikt ningen. Man uppmanade ifrigt regeringen att uppgisva, på huru stor reduktion hon ville inlåta sig. Polismästaren svarade, att ministrarne ej voro bemyndigade att besvara denna fråga, innan utskottet besvarat de både, som ställts till detsamma. Denna vägran framkallade en verklig storm; man beskyllde regeringen för trolöshet, emedan hon först ville ha utskottets förklaring och derigenom göra sig till herre öfver situationen. Efter en längre häftig debatt beslöt utskottet att afvisa regeringens vilkor, så länge och emedan hon vägrade att uppgifva, på huru stor reduktion hon kunde gå in. Då ordföranden förkunnat detta beslut, gjorde han en paus. Man väntade en förklaring från ministrarne, men dessa tego. Under en hofbal, som konungen af Italien! gaf i Turin den siste Jan, egde åter demonstrationer rum på slotisplatsen. NationalgarUU OU— AA WWA wwwWAW fu — — —