Göteborgsposten – 3 februari 1865, sida 3

handlingar, som) skola utmärka den senare hälften af detta sekel. Det är på grund häraf som vi nu såsom alltid blicka hän till Frankrike, den härd, hvarifrån elden skall komma för de häfstängers sättande i gång, hvilka skola befrämja den allmänna utvecklingen och frihetsrörelsen. En af de organer i Preussen, som kunna anses bäst uttrycka stämningen inom den vid maktens roder sittande feodalismen, Neue Preuss. Zeit., förordar i den starkaste tonart allians med England. Denna svängning i den preussiska stämningen är icke utan sin märklighet. Bladet menar, att det utanför Tyskland särskildt måste vara Preussens program att återupprätta alliansen med England. Visserligen råder det icke inom detta land någon god stämning mot Preussen, emedan den allmänna meningen der håller med deputerade kammaren mot konurgen och ogillar det mot Danmark utförda angreppet; men de ogynnsamma omdömen, som engelsmännen fälla ötver Preussen, hvila dock endast på missför stånd och bristande kännedom om de preussiska och tyska förhållandena (?). De båda folken ha för många beröringspunkter, för att oenigheten kan fortfara, och man bör ej förgäta, att Englands politik väsentligen gick ut på upprätthållandet af freden i Europa och det af de fem stormakterna antagna londonerfördraget. Efter en längre utveckling af de engelska förhållanden, hvilken bekräftar förf:s upplysning om, att han är en gammal man, som deltagit i slaget vid Waterloo, i det han betraktar England genom dåtidens glasögon, heter det till slut: Det är icke långt tills vi skola fira halfsekelsdagen för slaget vid BelleAlliance. Måtte innan dess de spöken vara försvunna, som i år och dag huserat i lidelsernas mörker. Måtte den i sanning sköna alliansen från 1815 d. 18 juni 1865 framstå i föryngrad gestalt för våra ögon, och måtte de befryndade samt nära förbundna staterna England och Preussen, hvilka då vunno den sista och mest lysande segern öfver revolutionens son och arfvinge, äfven nu ingå ett innerligt brödraskap med hvarandra, för att gemensamt uttöra bedrifter, hvilka för båda ha samma ändamäl som då, neml. att beskydda rätten och kristenhetens frihet. — Denna artikel erinrar mycket om de nödrop, som de österrikiska organerna uppgåfvo före det italienska kriget, för att anropa om Englands bistånd. Man börjar, tyckes det, i Preussen hysa en viss oro för Frankrike och ser ingen bättre utväg till frälsning, än en allians med England. Det har således temligen snart gått i fullbordan, som de engelska tidn. ständigt törehöllo Preussen, då det skred till öfverfallet på Danmark; de tröttnade icke vid att upprepa, att en tid skulle komma, då Preussen behöfde Englands bistånd, och de läto veta, att engelsmännen då skulle vara lika döfva för dess böner, som det sjelft var för de engelska föreställningarne till förmån för Danmark. På ett krig mot Frankrike, hvilket blott skulle gå ut på att betrygga för Preussen dess Rhenprovinser, skall England under närvarande förhållanden aldrig inlåta sig, och Neue Preuss. Zeit. uppmanar derföre engelsmännen förgäfves att deltaga i en fest för minnet af la belle alliance. Det är redan flera år sedan England upphörde att fira Waterloodagen, och det var vid franska truppers sida det sista gången kämpade inom Europa. Preussens räntebärande statsskuld, hvilken i början af 1864 var 261,835,704 thaler, utgör nu 268,774,646 th., och hela statsskulden efter tillägg af 15,852,347 th. icke räntebärande skuld inalles 284,616,993 thaler. Till räntor härför beräknas för 1865 skola åtgå 10,928,810 thaler och skall ett belopp, stort 4,896,265 th., amorteras. Inom Syaniens senat har marskalk ODonnell angående San Domingo yttrat, att denna fråga icke bör betraktas såsom en med hvilken man först nu tager itu, ty man har faktiskt redan förut uppgifvit ön. Om han fört befälet ofver trupperna, skulle han — han tilltrodde sig kunna med största tillförsigt påstå det — ha undertryckt upproret inom tre månader. Han förklarade sig ännu vara beredd att, om drottningen så befallde, afgå till San Domingo som befälhafvare öfver de spanska trupperna, Enligt det ministeriela madriderbladet Epoca har kriget på San Domingo redan kostat öfver 200,000,000 realer och förorsakat en brist af 100,000,000 realer uti inkomsterna från Cuba. Times för d. 24 Jan. meddelar ett intressant bref från Bombay, hvilket skildrar den stora sociala och kommersiela utveckling, som under de sista åren egt rum i Bombay till följe af bomullskonjunkturerna. Bombay har sedan 1861 blifvit ett andra Liverpool i Ostindien. Tills år 1860 betalte Europa för totalutförseln af bomull från Ostindien icke mer än 7 mill. p. sterl., och handelsinkomsten i