499, Dagl. Allehanda 248 och Illustrerad I Tidning 1,460 prenumeranter; Fäderneslan dets prenumeration har ökats med 100 ex. Neapolitanska Camorran, (Efter en korrespondens till en engelsk tidskrift.) Det finnes eller rättare fanns i Neapel någonting — det är svårt att veta om det bör kallas institution eller korporation — med hvilket en resande ej kunde undgå att med ens bli bekant, men hvars verkliga natur det intill senare tiderna äfven för den noggrannaste observators skarpsinnighet var förgäfves att söka lära känna. Jag menar det en gång mystiska brödraskapet Camorra, om hvilket man talade vid alla möjliga tillfällen såsom om något, hvilket egde ett allt öfvervägande inflytande, ett inflytande hvilket en neapolitanare tycktes betrakta såsom genomgående hvarje enskild del af hans verld, i samma hemlighetsfulla och transscendentala mening, som tysken anser der Zeitgeist cirkulera genom universum. Man talade länge om Camorran såsom allestädesnärvarande. Hvad den i sjelfva verket var, hvar den lefde, huru den var konstituerad, blet aldrig klart bestämdt, men att den fanns till och dertill egde stark lifskraft, var en sak på hvilken ingen tviflade. En hvar hade någon praktisk erfarenhet af dess dolda makt, men blott få kände dess organisation och verkliga utsträckning. Det är först efter revolutionen, som något ljus blifvit kastadt öfver det mörka ämnet genom häktandet af en mängd medlemmar af den mystiska korporationen, och isynnerhet genom upptäckten af en ansenlig korrespondens, hvilken nu finnes i polisens arkiver. Hvad man sålunda upptäckt är högst förvånande, och en hvar som vill förstå Neapels sociala drag bör studera dessa fakta väl, icke blott betraktade såsom kuriositeter, utan för det egendomliga ljus de kasta öfver den neapolitanska verlden i allmänhet. Hvad som varit ursprunget till Camorran! är en dunkel fråga, men de flesta omständigheter tyckas antyda, att det är en institution, som införts från Spanien. Ivilket land som nu emellertid varit dess. vagga, så är det ensamt i Neapel den antagit proportioner, hvilka! skänkt densamma politiskt inflytande. Detta! inflytande uttrycktes af ett allmänt och noga organiseradt upptagande af ett slags skatt, hvilken indrefs af ett samfund slagskämpar. I Neapel, hvarest man vanligen gjorde narr af alla regeringens föreskrifter, hvarest lagens fordringar lätt och öppet förvandlades till en död bokstaf, upptogs de pålagor som bestämdes af denna hemliga association obevekligt och utan anseende till personen och betalades med regelbundenheten inom ett samhälle, hvars enkla rättrådighet aldrig kan sätta i fråga att undanhålla vederbörande myndigheter en uttaxerad skatt. Att ett band af förtviflade röfvare skulle kunna upprätta ett skräckvälde, är icke underligt; men det är ett för den neapolitanska karakteren högst betecknande fenomen, att alla samhällets klasser och afdelningar lugnt underkastade sig den usurperade makten och hos densamma sökte beskydd, alldeles på samma sätt som folken i andra länder at polisvakten söka beskydd, i ersättning för de skatter staten betalar. I Neapel var den enda skatt som utan bedrägeri inbetaltes just den bestämda afgift, hvilken nästan vid hvarje handel som uppgjordes öfverlemnades till en storväxt dagdrifvare med oförskämd hållning och öfversittaraktig min, som från morgon till qväll höll sig omkring någon viss plats och genast steg fram för att emottaga sin tionde, så snart någon af hans skattskyldige i grannskapet sjort upp en handel. Och denna pålaga inbetaltes utan att man hörde ett ord af dessa sälla trätor, hvilka äro det oundvikliga ackompagnementet till hvarje annan penningeransaktion i Neapel. På hvad grund denna ribut (hvilken utgjordes af en tiondedel af hvarje vinst på handel) upptogs, kunde ej genast fatas. Det fanns ingen synlig förbindelse emelan camorristen och den affar, som blifvit upps:jord och det var således ej lätt att förklara lans anspråk på penningar — och likväl bealtes tributen punktligt och utan motsägelse. Vid hvarje steg som bragte en i beröring ned handlande, mötte man ovilkorligen denne Irgusögde och oundviklige skatteindrifvare. log man en båt, trädde der fram en karl om man förut ej observerat och mottog nåot penningar af båtkarlarne innan de lade rån land. Steg man i en hyrvagn, lade kuken, innan han gaf hästarne en klatsch, några opparmynt i handen på en storartad herre, om tillbragte sin dag med att lättjefullt röka in cigarr på en stol utantör det på ett stenast från hyrkuskstationen belägna kafeet. Inrädde man i en butik för att köpa handskar, 2 21 AAA 1220 . — 2 AR — mi MA —Ö—— ——— — — — —