Göteborgsposten – 1 februari 1865, sida 3

Från Utlandet. Man sväfvar i ovisshet om, huruvida Frankrikes kejsare vill begagna sig af det tillfälle, som den påfliga encyclican kunnat gitva, att med ens i Frankrike skilja kyrkan ifrån staten och gitva i sitt eget land tillämpning af den princip, på hvilken septemberkonventionen med Italien just hvilar: den fria kyrkan i den fria staten. Ansedda pariserorganer förklara, att regeringen erkänt åtskiljandet at stat och kyrka som en nödvändighet, men endast vill så småningom rycka fram till detta måll; jiman tror derföre till en början på möjligheten af konkordatets upphäfvande, genom hvilket prelaterna framstå som en mera privilegierad kast, än andra dödliga fransmän. Faktiskt är emellertid, att påfliga regeringen anstränger sig, för att få effekten at encyclican mildrad, isynnerhet svettas kardinal Antonelli härmed. Man vågar ej ännu formligt bryta med Frankrike och sväfvar i osäkerhet om den möjliga andemeningen i kejsarens tal vid kamrarnes stundande öppnande. Första bandet af kejsar Napoleons Vie de Csar har nu lemnats till kejserliga tryckeriet. Af detta band skola afdragas 1,500 exemplar af hvilka 1,000 st. skola utdelas som skänk. Den för allmänheten bestämda upplagan har redan förut lemnats till bokhandlaren Plon. Det korta förordet i detta band är undertecknadt af kejsaren. Napoleon, som förevigar Cesars minne, har en hund, som han kallar Nero. Denne hade häromdagen lupit bort. Bestörtningen i Tuilerierna var oerhörd. Kejsaren, hvars gunstling han är, märkte törst hundens frånvaro och frågade sin kammartjenare hvar han var. Denne kunde ej lemna besked. Han skyndade att söka, men fåfängt. Han blef alldeles utom sig. Den godmodige kejsaren tröstade honom. Sois donc tranquille, nous) le retrouverons! sade han, och så skedde äf