Göteborgsposten – 1 februari 1865, sida 1

vet till och med ur tillförlitlig källa att hertigen af Guise nyser någon misstanka att våra besparingar äro dolda här Hlois. Iqrdouinot fick en frosskakning. — Derföre skola lothringarne nosa öfverallt undantagande i ditt hus, emedan fru de Montpensier tagit in der. Förstår du nu hvarföre jag och min vän Raoul haft den iden att förvandla ditt hus till värdshus? — Ja jag förstår, ers majestät. — Man skall aldrig komma och söka våra penningar här, och vi skola ega tid på oss att låta bortföra dem. — Till hvilket land? — Till Navarra. Hardouinot betraktade ånyo guldhögarne. — Det är mycket, sade han. Huru skall man kunna transportera det? — Jag har tagit mina mått och steg. Nästa natt skall du skaffa dig lårar sådana som de der. Sedan skall du med tillhjelp af hertiginnans två pager, hvilka tillhöra mig med kropp och själ, packa in detta guld. — Allt det der är lätt, men på hvad sätt skall man få det härifrån? — Jag har min plan. — Och sedan att transportera det genom hela Frankrike? — Oroa dig icke, man skall finna ett medel. Henrik reste sig från det kärl som tjenat honom till stol och gjorde ett tecken åt prokuratorn att återtaga sin lykta.