om den en eller annan dag förenar sig med konungens af Spanien trupper ... — Guds död! min herre, utropade konungen, hvad ir det ni säger? — Ni vet ju, Sire, svarade gascognaren i skämtande ton, att konungen af Spanien är en mycket god katolik, lika ifrig om icke ifrigare än de lothringska furstarne. — Nå hvad mera? frågade konungen. — Den ständerförsamling ers majestät skall hålla har ju till sitt ändamål att befästa den katolska kyrkan. — Ja visserligen, min herre. — Och utrota hugenotterna? — Ända till den siste, sade konungen. — Nåväl! fortfor gascognaren, det blir någonting som i hög grad kommer att gynna konungens af Spanien och hertigens af Guise syften. — Åh verkligen! min herre, utbrast konungen i det han på gascognaren fistade en klar blick; och hvem är ni då som talar med mig på detta sätt? — Må ers majestät först tillåta mig att fortsätta tills jag sagt hvad jag har att säga Och i sin ordning betraktade gascognaren konungen, och under denna blick darrade Henrik IIT och kände sig beherrskad. — Ni påstår sålunda, återtog han, att hugenotternas tillintetgörande skulle gynna konungens af Spanien syften. Huru vill ni förklara detta? — Det ir mycket enkelt. Det finnes der nere i södren en hög bergsträcka, hvars toppar tyckas för