Göteborgsposten – 28 januari 1865, sida 3

ne prestbetyg, för olika personer. Hon medgaf sig vid polisförhöret ha tagit det ena från en annan piga för att sedermera begagna detsamma. Dessutom hade hon ett annat betyg, utfärdadt för en tredje person, så att hon ej saknade namn att välja på, då hon, såsom hon sjelf medgaf att hon ämnat, ville byta om namn. Hon erkände sig vid förhöret ha stulit ett linne och den omnämnde guldringen från hustrn B., tvenne sjaletter från färgaren O. och psalmboken från Maria Frisk. Till det öfriga nekade hon. Målet förvisades till rådhusrätten, och qvarsitter Johanna Johansdotter i afbidan på ransakning i cellfängelset. — En snickeriarbetare vid namn Aug. Olsson hyrde i början at sistl. December månad ett rum af en enka A. C. Carlsson, hvilken dock inom kort fick anledning att vara missnöjd med sin hyresgäst. Bland annat saknade hon första veckan efter hans inflyttning ett par pantsedlar, af hvilka den ena var på en fingerring af guld och den andra på ett par örringar med berlocker. Hon misstänkte genast Olsson för att ha tagit pantsedlarne och bad honom derföre flera gånger återlemna dem, i hvilket fall ingen skulle få veta något om saken. Olsson tog dervid alltid en uppriktig min på sig och förklarade, att han gerna skulle göra det, blott han visste hvar sedlarne funnos. Sjelf hade han ej tagit den ringaste befattning med dem. Då alla uppmaningar voro förgäfves och enkan C. icke kunde anföra någon bevisning om att O. begått stölden, måste hon låta udda vara jemt och ge sig till tåls. Fram på nyåret blef det likväl dager i saken. O., som flyttat från enkan C. till något ställe i grannskapet, gaf nemligen en vacker dag i uppdrag åt en piga, att gå till fotografen Hansen vid Breda Vägen och der hemta ett halft dussin fotografiska afbildningar af hans värda person. Dessa porträtter skulle, sade han, redan vara betalda. Då pigan kom till fotografen, förklarade denne att O. väl lemnat honom en pantsedel såsom säkerhet för 3 rdr, hvilken summa brukade erläggas för ett prolkort, men att de öfriga korten ej vore betalda. Pigan erinrade sig nu att enkan C. förlorat ett par pantsedlar och omtalade förhållandet för denna. Då man såg efter hos sotografen, befanns det verkligen vara den ena af de stulna pantsedlarne. O. hade ganska riktigt infunnit sig på ateliern och begärt att utfå profkortet, emedan han nödvändigt måste sända ett sådant till en qvinlig vän, som ej kunde ge sig tillfreds förrän hon hade hans bild för sina ögon liksom hon hade den i hjertat. Då fotografen ej rördes af detta bevekande forhallande, erbjöd O. i en olycklig stund pantsedeln, hvilken togs för god. Ö. synes vid samma tillsälle obemärkt lagt sig till en mängd proskort af andra personer, hvilka kort sedermera skola ha blifvit sedda i hans ego. — Målet uppsköts.