Göteborgsposten – 28 januari 1865, sida 1

luvianskt palmträd och sålunda sjelf får hänga helt fritt, men som det tyckes i en mer än genant ställning, huru länge man behagar. Vi ha i dag Carlsdagen, en dag som bär ett namn, hvilket alltid klingat kärt i svenska öron. Den kommer som vanligt att firas med en stor illuminnej transpiration, ithy att ingen småstad i Sveriges rike, vore den aldrig så liten, idag saknar sin Carlsbal. Man hoppar, man struttar, man trippar och svettas, och kryper sedan till kojs och drommer att man fått Nordstjernan eller — Wasen, och hvem vet, dagen derpå läser man kanske sin utnämning i Posttidningens extrablad; i våra dagar är ingen säker. Här i staden firas Carlsdagen oss veterligen icke heller annorlunda än genom en subskriberad assemble på Börssalen. Den stora maskeradbalen å Nya teatern torkade nemligen in, som det uppgitves, derföre att kostnaderna för amfiteaterns öfvertäckande med golf skulle blitva alltför stora. Men — så när hade vi glömt det, på Hotel Phoenix serveras ju festmiddag med taffelmusik. Den som ännu har de utsökta 4:de Novembermatsedlarne i minne, torde säkerligen icke försumma att äfven denna dag der intaga sin föda och måhända tömma ett glas för den solkelige Carl den Femtonde. Säsongen är fortfarande särdeles liflig och de privata soireerna aflösa hvarandra dag efter dag, eller rättare natt efter natt. Glanspunkten af de splendida tillställningar som en tid bortåt vankats inom alla samhällsklasser torde blifva en kostymbal som i veckan efter nästa gifves inom la haute sociste Många äro de händer och fingrar som redan äro i rörelse i anledning häraf, modeplanscher rådfrågas, sömmerskor tingas till fabulösa priser, siden, sammet, guldgaloner och plymer ha en strykande afgång och stadens fyndigaste beklädnadsartist har fullt upp att göra med inventerandet — icke af sitt lager, utan af nya och smakfulla kostymer för de lyckliga dödliga af mankönet som erhållit ett invitationskort till denna bal. Att veta hvad klockan är slagen är alltid nödvändigt, ehuru det ibland kan vara krångligt nog att erfara. Vår allmänhet har ända tills för kort tid tillbaka haft 5 tillfällen att med visshet bli underrättad derom, nemligen af de båda tornuren, rådhusklockan, uret i Jernvägsstationshuset och af — Tidkulan, men tör icke länge sedan har urmakaren hr Tod utanför sin eleganta butik å Magasinsgatan placerat ett kolossalt proberur, hvilket med yttersta precision angifver tiden. Snart blir det hardt när omöjligt att, i hvilken ända at staden man än behagar dväljas, söka urskulda sin försumlighet dermed att man begagnat sitt fickur utan urskiljning. — — KA?