Göteborgsposten – 28 januari 1865, sida 1

— om jag vore säker på att hon ej vaknade, sade han, skulle jag göra henne ett besök och betrakta henne under sömnen. — Hon är mycket lättsöfd, nådig herre. — Men det är icke precist derför jag kommit hit, sade den som gifvit sig namnet baron de Jurangon: jag vill se Hardouinot. Just då han yttrade detta öppnades en dörr framme i vestibulen, och en gubbe visade sig. Det var en liten torr, mager och krokryggig man, hvars hela lifskraft tycktes ha concentrerat sig i ögonen, hvilka strålade med hela ungdomens glans. Han kastade en forskande blick på gascognaren. Denne resto sig upp från sin pall, gick fram till gubben, men yttrade ej ett ord, emedan han visste att den gamle var döf. Deremot drog han fram sin börs. hvilken han enligt bruket hade i sin gördel, och tog ur denna börs hälften af en åcu som han höll framför gubbens ögon. Mäster Hardouinot, ty det var han, bugade sig genast djupt och sade: — om ni behagar följa mig, nådig herre, skall ni få se hvilka hjelpkällor vi ha. — Låtom oss gå! svarade gascognaren. Derefter gjorde han ett tecken åt Raoul som qvarblef i vestibulen. (Forts.)