Göteborgsposten – 28 januari 1865, sida 1

Nancy; men jag tjenar er genom att låta hertiginnan älska mig. — Aha! det var en annan sak. Låtom oss nu tala allvarsamt. När anlände ni? — I går på aftonen. Den gamle Hardouinot var förberedd; han hade låtit upphänga en jernekeqvist öfver I porten, så att hertiginnan kunde varseblifva den då hon anlände. — Hon trodde sålunda att det var ett värdshus? — Hon har icke ett ögonblick tviflat derpå. — Och Hardouinot .. huru fann hon honom? — Hon är långt ifrån att misstänka, det han är en af de verksammaste hugenottcheferna. — Mycket bra! Huru många personer utgöra hennes Isvit? , — Vi äro blott två, svarade Raoul. Hertiginnan ankom hit utan att väcka någon uppståndelse. Hon vill tillbringa en dag i Blois utan att man anar hennes närvaro. II afton skall hon sammanträffa med hertigen af Guise, som bör anlända på morgonen. — Sålunda äro ni blott två i hennes sällskap. — Ja, jag och den lille pagen som grefve Eric de Cråvecoeur och hans vänner så obarmhertigt läto undergå storturen. — Också bör han väl tycka om dem? — Han hatar dem lika mycket som jag. — oOch hvar är hertiginnan? — Deruppe. Hon sofver. Gascognaren började småle.