Göteborgsposten – 26 januari 1865, sida 1

af ofantliga krigsrustningsbördor till undertryckarucs försvar, skulle försvinna tillika med en hel hop dynastier som mycket väl kunna undvaras, så snart czardömet Zackts, så snart detta ryska eröfringssystem, med hvilket Peter I förde de moskovitiska barbarerna in i de civiliserade staternas krets, blifvit omöjlggjordt, ocl det ryska folket kastats tillbaka på sig sjelft och hänvisats till sin inre utveckling. I sanning, der europeiska civilisationens framtida bevarande och vi. dare utveckling beror af denna frågas lyckliga lös ning, af det ryska väldets nedbrytande. Det är en hufvudsida af denna frågas historia den sida som berör Norden, som hr Geffroys berät telse belyser — en sorglig, en i ordets högsta mening tragisk berättelse. Ea mera upphöjd storhet, ett störi. fel och ett djupare fall har historien aldrig vari vittne till. Men det sorgliga för oss nordboer i hva som då skedde i Europa är, att Napoleon I:s fel förening med våra egna furstars trångsinthet hade til följd. att den ena af Nordens makter blef alldele förlamad, för att gilva den andra en styrka, som e ersatte hvad den förlorat till förmån för Ryssland så att hela Norden sedan dess befunnit sig i ett pin samt och städse tilltagande vanmaktstillstånd. De aldra sorgligaste är, att dyrbara ogonblick till und vikande af detta öde blifvit försummade, det ena ef ter det andra, till en del genom ett så förunderlig ingripande af det skenbarligen rent tillfälliga, a! man nästan tror sig se en omedelbar högre styrels hvilken velat straffa folken för deras vanvettiga ofö: dragsamhet, — kanske för att sedan i tiden res dem, hvilket vi åtminstone vilja hoppas; men det ä ännu tvifvelaktigt, om Sveriges-Norges emancipatio från det petersburgska förmynderskapet, som beteck nas med fördraget af d. 21 nov. 1855, och hvars hi storia utgör den sista afdeln. af hr Geffroys arbet är början till en sådan återuppresning eller ett sist försök att hemma den hotande undergången.