Göteborgsposten – 25 januari 1865, sida 3

1411— 117 1—kN— 894känlegangsoch bolissakerPolskammarenAngående den natten till d. 19 d:s i Majorna timade eldsvåda hölls i Måndags polisundersökning, till hvilken såväl egarne till de nedbrunna eller skadade husen som i desamma boende personer blifvit inkallade. Först hördes sjömannen A. Paulson, egare af huset N:o 142 i Majornas femte rote, i hvilket elden först utbröt. Paulson, uppgaf följande: Huset bestod af 14 rum och 10 kök och var försedt med 4 källare. hvilka dock mera voro afsedda att afleda bergsyra än till begagnande. Boningshuset, af sparrar och plank under tegeltak, var jemte trenne uthusbyggnader försäkradt i städernas allm. bolag för 10,000 rdr. Hans egna lösören voro försäkrade för 1,000 rdr i Jönköpingsbolaget. Försäkring hade förut varit tagen å huset, som då var i en våning, med frontespis, för 3,000 rdr. Då Paulsson sedermera byggde till en våning, hade han ökat assuranssumman, hvilken nu äfven inbegrep de nyssnämnda uthusen. Det uthus som icke nedbrunnit var värderadt till 200 rdr. Ingen anmärkning hade varit mot brandredskapen. En brandspruta hade funnits, men denna var förvarad i det qvarstående uthuset, till hvilket P. i häpenheten under eldsvådan ei knnde återfinna nyckeln. Vid brandtillfället blef Paulsson, som bodde i frontespisen på huset, väckt af en flicka i andra våningen, hvilken gjorde larm. Han öppnade dörren, sprang ned och fann röken svår. Åter skyndade han upp i sin bostad och tog på sig litet kläder samt lagade att hans hustru och tvenne barn blefvo räddade. Från frontespisen kunde han komma ned tvenne vägar emedan tvenne trappor ledde ned från densamma. (Enligt hvad under förhöret upplystes, synes huset ha varit försedt med en oändlighet af trappor, alla anbragta utanför väggarne.) Då han andra gången kom ned, såg han att det var eld i en af källrarna under huset. Han skyndade nu för tredje gången tillbaka upp i sin bostad samt tog med sig något sängoch gångkläder. De senare hemtades i garderoben, dit, röken ännu ej så starkt inträngt som i boningsrummen. Han räddade af sina lösören för ett värde af omkring 300 rdr. Dagen före eldsvådan hade han tillbragt hemma, huggit något ved och haft några andra smågöromål för händer. Före kl. 9 e. m. gick han med hustru och barn till hvila. Hvarken han eller hustrun var sedan dess ute. För källrarne hade ej varit något lås, utan stodo de öppna att begagnas af hvem som helst bland hyresgästerna det behagade. Man brukade i dem inställa spannar, pytsar o. s. v. I den källare der elden utbröt fanns en gammal potatisbinge. Ingen ved fanns i källrarne, i hvilka han ej på lång tid varit inne, Åklagaren, poliskommissarien Kant, upplyste att P. vid en förberedande undersökning till honom yttrat, att han någon eller några dagar förut tittat in i källaren och då hade der legat något ved. Detta förnekade P., hvars mening vid ifrågavarande tillfälle blott varit att upplysa det han någon tid förut tittat in i källaren, han visste dock ej när. Någon ved hade han aldrig sett derstädes. Åklagaren upplyste vidare att P. vid brandtillfället sagt, det han visste att dörrarne voro stängda, emedan han sjelf satt en pinne i måärlan till dörren. Detta kunde P. ej erinra sig. Under dagen hade han ej varit från gården. Han hade blott något varit uppe på vinden till vedboden, hvarest han hade ätskilliga snickareverktyg förvarade. — Hos hyresgästerna hade han förfrågat sig om någon af dem haft ved förvarad i någon af källrarna under boningshuset, men alla nekade derför. Timmermannen A. Nilsson egde huset N:o 143, bestående af två rum och kök, bygdt af timmer och plank samt försedt med tegeltak. Det var försäkradt i Royal för 1,000 rdr och nedbrann nästan helt och hållet. Nilssons lösegendom hade blifvit något skadad och var ej försäkrad. Sjötullsvaktmästaren P. A. Lagergren egde huset N:o 141. Detsamma skadades något på ena gafveln och var försäkradt i Skandia för 1,000 rdr. Skadan hade blifvit värderad till 313 rdr 95 öre. — L. väcktes äf rop, att elden brntit ut. Då han skyndade till prandställer såg han genom sprickor på källardörren itt det brann derinnanför. Elden hade då ej fullt brutit ut. Nyssnämnde A. Nilsson hörde häftiga bultningar och rop om eldfara. Han klädde på sig. Hörde rop tt om man blott hade ett par pytsar vatten, skulle Blden lätt kunna släckas. Han tog med sig vattenspänner och kastade vatten på elden, hvilken han ann vara i källaren. Han lyckades dock ej släcka Blden och skyndade efter mera vatten, mån då han om åter var röken så stark att han ej kunde komna in i källaren. Maskinisten A. M. Pettersson bebodde 2 rem med kök i nedra våningen af det först nedbrunna huset. Hans lösören voro försäkrade i Jönköpingsbolaget för 80 rär. Han blef väckt af en hustru Pettersson, som bultat i väggen, och hvilken i förbigående sagdt rar den som väckt de flesta af de många i huset boinde hyresgästerna, hvilka henne förutan skulle fått nycket svårt att rädda sina lif. Maskinisten P., som bodde öfver källaren der elden utbrutit, var liksom