Göteborgsposten – 25 januari 1865, sida 2

tertryck på Maugirons hufvud, att favoriten släppte både värja och dolk och föll afsvimmad till marken. Men på samma gång syntes äfven Schomberg uppe på muren. Åhå! sade gascognaren, de äro två! Schomberg hoppade ned, och ännu en fiende syntes derefter på muren. — Ah! vid S:t Jacob de Compostella! utropade gascognaren, jag tror det regnar sådana der skurkar... Nåväl! Man skall spela solens rol, ventre-saint-gris! och låta regnet upphöra. Med dessa ord ställde sig den stackars Berthas beskyddare i sin ordning med ryggen mot porten och intog sin ställning en garde med den lugna säkerheten hos salig mäster Guasta Carne, Milanos ryktbare vapensmed. IV. Chevalier de Schomberg var tapper, vi ha sagt det, men han hade denna blinda, brutala, så att säga dumma tapperhet som karakteriserar öldrinkarne. Allvarsam som en åsna vid vattenhon förstod han sig icke på den gascogniska snabbheten och visste icke att slåss på franskt sätt. Han rusade sålunda på Maugirons motståndare med det blinda raseriet hos vildsvinet som vänder sig mot hundarne och gjorde ursinniga utfall utan att tänka på att han blottade sig sjelf. (Forts.)