Göteborgsposten – 25 januari 1865, sida 2

föraktlig nattsvärmare, skall jag fastspika lig vid denna port! Klingorna korsades, och på andra sidan porten kunde Henrik III och favoriterna höra värjornas klirrande. — Mina herrar, sade Henrik, flickan är bevakad. Hvad ämna ni göra? — Jag har lust att gå och lägga mig, sade Quclus, som ej förstod huru man kunde våga sitt bif för ett kärleksäfventyr. DEyernon såsom en förståndig man förblef tyst. Men Schomberg, som var en rask Elsassare, utropade: — Låtom oss skynda till hans bistånd! — Må göra! sade konungen med en stark gäspning. Det är ett godt medel att värma upp sig. Ty det är kallt, mina herrar, fan så kallt! Schomberg var redan på stegen. I detta ögonblick fäktade Bertha de Mallevins försvarare och herr de Maugiron förtvifladt. Två gånger hade den okändes värja rispat upp huden på favoritens bröst, och blod hade flutit. Ah! du är en af de vackra herrarne vid hofvet, mordioux utropade guscognaren. Nåväl! vi få se... Maugiron var en elev af Henrik III, som gällde för den förste fäktare i Frankrike. Han gjorde en skicklig fint, föll af, gled under gascognarens värja och sökte komma åt honom med sin dolk, ty han hade hela tiden qvarhållit denna i sin venstra hand. Men gascognaren, snabb som blixten, höjde sin arm, lät den sedan åter falla, och ett andra slag af värjknappen applicerades med sådant ef