Göteborgsposten – 25 januari 1865, sida 1

notterna och misstänker att den unga flickan och den gamle gubben ha något med dem att skaffa. — Fy! sade Henrik, en hugenottflicka, den lockar mig ej långt. — Jag ville önska att alla katolska qvinnor hade hennes skönhet, till och med fru hertiginnan de Montpensier, hertigens af Guise syster och ers majestäts väninna. Jag går emellertid att hemta stegen hos sakristanen, hvars bekantskap jag gjort och som gifvit mig dyrbara upplysningar. — Låt mig höra hvad han gifvit för upplysningar. — Han upplyste mig om att den här porten som är så starkt jernbeslagen, så väl tillsluten utifrån, innanför hålles igen endast genom en tung jernbom. — Ganska bra, ganska bra; jag tror mig förstå dig, sade Henrik. — Derföre, fortfor Maugiron, ämnar jag med tillhjelp af stegen stiga upp på muren och derifrån hoppa ned i trädgården. — Samt sedan lyfta undan jernbommen och öppna porten för oss. Med dessa ord gick Maugiron att klappa på porten till ett litet lågt hus med svartnade väggar och ett förfallet utseende: ett passande hus för en kyrkans man van vid sakristiornas instängda luft. Aftonringningen hade längesedan försiggått; icke en enda ljusstråle lyste från det inre af huset, men likväl öppnades porten genast.