Göteborgsposten – 24 januari 1865, sida 1

att han fordom stridde vid sidan af den herrlige Bayard, riddaren utan fruktan och utan tadel. Bertha slog sina armar omkring den gamles hals. — Älskade farfar! sade hon, var utan fruktan. Detta hus ligger undangömdt. Ingen bryr sig om os8 ... Och dessutom är ni icke älskad... vördad ...? —Ja ... Men främlingarne ... Lothringarne! ... Dessa Guisernas legoknektar, dessa våra bröders mördare... Den unga flickan gjorde en rörelse af förskräckelse som ej undföll hennes farfader. — Du är rädd? sade han. — Rej, fader. — Var uppriktig ... du hyser någon farhåga? — Näväl! sade hon, efter det är nödvändigt att omtala sanna förhållandet, så vill jag säga er att alla dessa menniskor som sedan två dagar inkräktat vår goda och lugna stad Blois, dess bullrande riddare, dessa förnäma herrar med sina stojande pager ... alla dessa förskräcka mig något. — Men hvarföre vakar du så länge i natt? frågade den gamle herr de Mallevin, som ville skingra den unga flickans farhågor. — Har ni redan glömt det budskap vi fingo för tre dagar sedan? sade Bertha. — Budskapet från våra bröder i södern, från Bearnarne, nej; det förkunnade oss att en adelsman från Gascogne, som åtnjuter konungens af Navarra aktning och förtroende skall komma till staden Blois till vårt hus, den fjerde eller femte December på aftonen.