Göteborgsposten – 24 januari 1865, sida 1

— — — —— —— slang, för att kunna begagna det rikliga förråd af vatten, som sanns till hands i stora reservoaren. Medan han härmed var sysselsatt, blef han olyckligtvis öfverväldigad af röksa och de andra arbetarne sprungo honom till undsättning. Under tiden spredo sig lågorna med otrolig snabbhet, och hela scenen var inom kort insvept i en duk af eld, hvilken alven hastigt drogs upp till taket genom det luftdrag som framkallades. Arbetarne hade knappt tid att undkomma, då de sågo sina körhoppningar att utsläcka elden fåfänga. Stewart föll derunder tvenne gånger omkull i gallerierna, öfverväldigad af röken, men hjelptes ut af kamraterna, och alla kommo oskad da ur den brinnande byggnaden. Under tiden var det med svårighet som personer i andra delar af teatern lyckades undankomma. En mur skiljer salongen och scenen från trapporna, magasinerna och foyerrummen, och åtskilliga qvinnor voro i denna del af huset sysselsatta med att skura, Åtskilliga karlar, som nyss kommit undan från scenen, skyndade genom korridorerna ned i teaterförstugan och ropade till på gatan förbigående personer att bryta upp dörrarne. Detta skedde omedelbarligen, och qvinnorna innanför skyndade nu ätven ut. Uppsyningsmannen öfver magasinerna, som befann sig i denna del af huset, och hvilken antingen fruktade för att gå utför trapporna eller ock ej kunde gå ned, trädde ut på en balkong, 50 fot öfver gatan, och stod nu der ropande på hjelp. Då han ej såg någon utsigt att komma ned, sprang han åter in efter en stege, hvilken likväl befanns vara för kort. Han sprang in efter en annan, men äfyen denna befanns vara för kort. En ännu längre stege anskaffades slutligen ute på gatan, fördes upp ull nedersta balkongen, och trån denna till den öfversta, hvarest mannen stod. Derifrån nedsteg han till första våningen och från denna till gatan. Det dröjde fullt en fjerdedels timma innan han kom undan och hans belägenhet ingaf de på gatan församlade åskådarne den största oro. Man började emellertid söka rädda en mängd dyrbara effekter, men inom kort hade elden gjort så stora framsteg, att man måste afstå deritrån. Under tiden hade elden ursinnigt rasat i byggnadens inre. Omkring kl. 10 minuter öfver fyra sågs en tjock rök uttränga genom byggnadens tak, och från denna stund spred sig elden med förfärande hastighet. Det bländande eldskenet spred hastigare än på något annat sätt kunnat ske underrättelsen om olyckan, och omkring en halftimma efter eldsvådans utbrott voro öfver 12,000 personer församlade utanför teatern. — De betydliga höjderna i staden med sina monumenter upplystes på det präktigaste af eldsvådan. Omkring kl. 126 började lågorna dö ut och man såg sig nu förvissad om att kunna hejda eldens vidare (ramfart. Men farorna voro icke dermed slut. De upphettade väggarne till teatern syntes nemligen färdiga att falla. Åtskilliga skorstenar rasade och slogo dervid in kupolen på det bredvid liggande klostret. En del personer voro vid detta tillfälle inne i detsamma, och en at dem dödades. Den andre blef svårt sårad samt ropade högt och ömkligt på hjelp; hvilken dock blott med största fara kunde lemnas honom, alldenstund den åt klostret liggande teatermuren allt mera hotade att rasa. Icke förthy skyndade åtskilliga personer fram för att hjelpa honom. En bland de mest ifriga vid detta välvilliga företag var en mr George Lorimer, som trots upprepade varningar vägrade att lemna platsen förrän han undanfört den sårade. Tre personer stodo orubbligt vid hans sida. Innan de hunnit undan ramlade likväl muren med ett förfärande