Göteborgsposten – 24 januari 1865, sida 1

Hau tryckte sina läppar tunna och torra som gammalt pergament, mot den unga flickans svanhals och yttrade til henne: — Godafton min lilla Bertha, hvarföre arbetar du ännu? Det är sent och du bör ha behof af hvila... — Men farfar svarade den unga fickan, är det icke idag den 4 December? — Det är sannt. — Två dagar innan ständerförsamlingen sammanträder ? Vid dessa ord tycktes gubbens dystra och nästan slocknade ögon åter lifvas, och en blixt lyste i dem. Ja, sade han, det är om två dagar som konung Henrik III, Gud må fördöma honom, skall samla sin adel och ingå förbund med huset Lotringen för att utrota de olycklige som tillhöra den protestantiska religionen. Ett gudomligt leende sväfvade på Berthas läppar då hon svarade: — Min goda farfar, ni vet att Gud är god och rättvis och att han beskyddar dem som troget tjena honom. Gubben drog en suck och teg. Bertha fortfor; — Gud skall ej tillåta att vi blifva oroade hvarken ni eller jag. För öfrigt, hvem skulle väl vilja anfalla en stackars gammal adelsman, hvars arm är vanmäktig, och en qvinna utan försvar? Ännu en gång uppflammade gubbens blick. Det är sannt, sade han, jag är mycket gammal. Jag är nära hundra år och sedan lång tid tillbaka har min arm saknat kraft att hålla en värja. Men om man skulle anfalla dig... ah! den gamle de Mallevin skulle erinra sig