Göteborgsposten – 21 januari 1865, sida 3

den. Men det är ännu besynnerligare, att detta aktsstycke skall underkastas kontroll och autorisation af jurister, hvilka äro dissidenter eller icke tro på evangelium. Om vid detta rädgörande den hel. fadren drager det kortare strået, är det måhända en lutherun, som låter honom falla igenom; men om han ssegrar, är det kanske en israelit, ban har att tacka sår segren. Så skulle genom det protestantiska templet eller genom synagogan afgöras, om påfven har rätt, att leda folken till botofning. Men betrakta vi saken närmare, är det tydligt, hr minister, att e. exe. bvarken fått nåden eller uppdraget. att förstå och uttolka encyclican och syllabus. Denna rätt och denna kallelse tillkommer biskoparne allena, och i det e. exc. försökte tillvälla sig dessa prerogativer, har det endast lyckats er, att misstaga er om den påfliga skrif velsens verkliga meniug. På intet ställe innehåller densamma någon sats, som skulle vara riktad mot de grundsatser, på hvilka kejsardömets konstitution hvislar. Om något kan förundra, så är det just den ful sländiga forsigtighet, hvarmed den hel, fadren, vatsedt Piemonts attentater, förstår att kriugga förhållanden och endast inskränka sig till lärofrågor, och ingen al dessa är i de begagnade uttrycken oförenlig med grundprinciperna för vår konstitution . . . . Läsaren finver sjelf af detta utdrag, hvilken anda som dikterat den värde prelatens skrifvelse, den der rent ut protesterar mot någon borgerlig domstols rätt, att förfoga ölver påfvens skrifvelser eller de franska pressternas ställning till dessa. De sranska tidningarne våga icke att meddela skrifvelsen i dess helhet, så skarpa lära uttrycken vara. Det skulle i betraktande af allt detta icke vara underligt, om franska regeringen gjorde allvar af ett förmenadt beslut, att ställa alla de uppstudsiga prelaterna till ansvar inför detta samma statsråd, mot hvars betogenhet biskopen af Nimes protesterar. Nu är det emellertid i alla händelser visst, att sakerna skrisdi för långt, för att en allvarlig brytning mellan regeringen och påfvens blinda anhängare inom presterskapet skall kunna vidare forebyggas. Det berättas nu, huru otroligt det än låter, att underrättelserna från departementerna i denna sak icke skola vara för regeringen så alldeles gynnsamma. Så heter det, att man just i de departementer, der regerin gen räknade på de flesta anhängare, tager mest parti för biskoparne. Det lägre presterskapet påstås nu luta till biskoparne och törodraga att gå med dem i st. s. med regeringen, samt derföre uttala sig för encyclican. Allt kommer väl dock att i det väsentliga bero derpå, om regeringen känner sig nog stark, att skrida riktigt energiskt in mot ultramontanerna. Sedan 1824 har ingen kardinal erkebiskop för embetsmissbruk varit inkallad för statsrådet. Då hade kardinal erkebiskopen af Toulouse i ett herdabref lättt trycka grundsatser, hvilka voro riktade mot den allmänna ritten och konungarikets lagar samt mot kronans privilegier och oathängighet. Genom k. ordonnans af d. 10 Jan. 1824 blet kardinalen kallad inför statsrådet, herdabrefvet förklaradt för missbruk och till följe deraf tillintetgjordt. Kejsar Napoleon har skänkt erkebiskopen at Bourges ett präktigt spann. Då erkebiskopen fick se de vackra hästarne, utropade han: CÖest magnifique, mais gu ne me tirera pas d embarrasö En parisertidn. berättar, att påfven erhallit från Cuba till nyärsgåfva nägra tusen cigarrer. Som Pius IX icke röker, gat han dem till present åt general Montebello, franske befälhafvaren i Rom. I de tyska tidningarne börjar man nu j andlig och tont andlig anordning af den högste — — — —— LL kkk redan annonsera om den i dagarne väntade Julius Cesars Historia af kejsar Napoleon III. Äf dessa annonser finner man, att hela verket kommer att utgöra 3 band med enl! atlas af ungetär 50 kartor. Det första bandet! utkommer i slutet af Februari, och de öfriga skola följa med korta mellanrum. ; För någon tid sedan blefvo några sranska officerare ombord på Orne skymfade afs den engelska befolkningen i Aden. Den franska befålh. kapt. Tricault begärde upprättelse, men kunde ej erhålla sådan. Nu har på ma rinministerns begäran Drouyn de Lhuys vändt sig till Russell. England föreslår Frankrike, att de i förening skola göra slut på menniskooffren i konungariket Dahomey i Afrika. . Franske finansministern Fould uttalar sig at ekonomiska skäl mot bildandet af en eskader af pansarfartyg. Enl. Moniteur ha de sista återstoderna af de upproriska i Algeriet tillkannagifvit sig vilja underkasta sig. På gränsen till Tunis hade en allvarlig fäktning egt rum mellan beyens trupper och de upproriska. De senare hade blifvit slagna och några utaf dem flyktat in på algieriska området. I sjelfva England börjar man nu med enl: viss ifver sysselsätta sig med frågan om en 4 cyclican. I detta land, der katolikerna vid reformationens införande snarare af politiska an religiösa skäl bletvo ställda utom lagen, och der de först senare genom Broughams, Russells och Peels strätvanden fått fri religionsöfning. börjar man draga öronen åt sig öfver att ha medgitvit frihet åt en kyrka, ; hvars ofverhnfvud fördömer och forskjuter tri-Åv Lo id Ah O0 —