Göteborgsposten – 20 januari 1865, sida 2

nya perlgrån sidenklädning, som var beundransvärd genom sitt frasande och sin tjocklek, och en herre med ljus peruk och mycket smal midja, som beqvilmat sig att lemna sitt hem, der gikten, denna den Oakburnska familjens fiende, merändels höll honom fängslad, för att vara i saders ställe för Lucy. Han var en lord och en kusin i tionde led eller något ditåt till den aflidne earlen. John Grey och hans hustru hade infuunit sig, och mr Lycett, som numera var kyrkoherde i St. Marks kyrka i Södra Wennock, hade kommit för att viga paret. Alla dessa hodde hos sir Stephen och lady Grey. Det var första gången, som Jane sett sir Stephen sedan december månad förra året. Hon tyckte att han såg matt och sjuklig ut; då hon såg på honom, förekom det henne, som vore det anledning att befara, det den unge medicine doktorn bredvid Lucy skulle bli sir Frederick tidigare, än man kunnat vinta efter naturens vanlig. ordning. Men sir Stephen bagatelliserade sin sjuklighet och sade till Jane, att felet var blott, att han haft förmycket att göra. Han var lika munter som förr och sade, att nu, då Frederick genom utt gifta sig intagit en respektabel plats inom samhället, skulle han antvarda åt honom det besvärligaste af sin praktik och sköta om sig, så att han blefve ung på nytt. — Vet ni, hviskade hun till lady Jane, i det haus glada ton blef allvarligare, jag är glad för att lady Laura icke är här. Hennes ansigte skulle i dag erinrat mig alltför mycket om den stackars Carlton. ( Forts.)