Göteborgsposten – 20 januari 1865, sida 2

och äfven detta förargade Laura, ty hon måste tillsvidare vara utan kammarjungfru. Af en nyck hade Laura straxt efter mr Carltons död, afskedat sin egen kammarjungfru Stiffing, påstående, att bekanta ansigten blott eriurade henne om det förflutna, och sedan dess hade Judith pas: sat upp heane. Mr Carltons öfriga domestiker hade äfven afskedats Men Jane ville icke resa till staden utan Judith, och lady Laura fick redu sig så godt hon kunde. Måhända bör de nämnas här, att Jane gifvit Laura och Lucy hälften hvar dera af de penningar, som earlen af Oakburn testamente rat åt Clarice, och som sedermera tillvuxit genom räntor nas läggande till kapitalet. Bröllopsda en var molnfri — molnfri i ordets all: bemärkelser. Septemborhimmeln var klar och blå, gäster na, som inbjudits att bevista akten, voro gamla och trogn. vänner. Många åskådare hade infunnit sig på Portlane Place, vagnar rullade dit och derifrån, och lady Jane tyck tes vara i ett oredigt hvimmel, tills hon satt lugut vic frukostbordet. Man och hustru för alltid! De hade stått bredvic hvarandra framför altaret och svurit troget, allvarligt och med full och bestämd föresats att hålla sina löften. Förs när de sutto i vagnen och åkte hem, kunde Frederick Gre; göra sig förtrolig med den tanken, att hon verkligen va hans, hon, som satt der bredvid honom i sin unga skön het med sin oskrymtade kärlek och med alla hjertats pul sar klappande för honom. Det fanns intet ståtligt i bröllopet — om icke Jane