Göteborgsposten – 20 januari 1865, sida 1

den, kan ingen dödlig säga, hur långt det skall gå, hur allt skull sluta. Den lille gossens begrafnivg beredde Södra Wennock en liten ersättning for den förlust det gjort. Denna ceremoni väckte så lifligt intresse, att den bildade ett slags balsam mot den föregående missräkningens smärta. Alla kommo ut att bevista den. Hvar och en, som på minsta sätt varit inblandad i det längesedan passerade sorgespelet, ansåg sig berättigad att närmare eller fjecmare följa kistan. Mas Pepperfly, wrs Gould och sjelfve Dick — mr Greys f. d. apotekspojke, som nu var en gronsaksmånglare med tillväxande rörelse — voro bland dem, som slöto sig till processionen utan att vara särskilt inbjudna Vädret var vackert och luften klar men kall den förmiddug, då begrafningen försiggick. Mrs Smith gick närmast kistan; hon ville ej afstå denna plats till någon annan Lady Jane Chesney hade tillkännagifvit sin önskan att be grafva barnet — d. v. s. att bekosta begrafningon. Hade denna dam tillkännagifvit sig vilja begrafva mrs Smitt sjelf, skulle denna sednare icko kunnat bli mera förtörnad Hon sade harmset, att barnet tillhört henne hela dess lifs tid, och att hon ansåg sig åtminstone ha förvärfvat sig rätt att köpa det en graf. Jane samtyckte, ursäktade sig och var ledsen att hon yttrat något om saken. Processio ucn gick från Blister Lane nedför Åthe Rise, förbi m Carltons hus, hvari hans stoft låg; det hade förts dit frår häktet för att begrafvas, emedan lagen ej brydde sig on haus kropp, sedan anden lemnat den. Ja, den lilla kistar bars förbi huset, hvari liket låg, till St. Marks kyrkogårc