Göteborgsposten – 20 januari 1865, sida 1

A —E—k—— — slipade glaskupor, trån fem starkt förgylda kronor och åtta dito lampetter, sprida ett haf af ljus omkring denna i hvitt och guld dekorerade sal, hvilken bär prägeln af samma rena arkitektur, som utmärker hela detta, under ledning af grefve C. G. Tessin, i jonisk stil uppförda plats, om hvilket man, för att nyttja ett uttryck at konung Carl XI om Strömsholms slott, bygdt af en annan Tessin, kan säga att det till alla delar är Tessinskt, det vill säga harmoniskt skönt-. Hvad som ytterligare förhöjer den bländande belysningen i denna danssal är reflexen från de midtemot hvarandra placerade båda stora speglarne. De med mörkrödt sammet öfverdragna sofforna och stolarna äro i denna, liksom i de öfriga salongerna, försedda med guldkanter. Den för musiken i ett hörn af salongen for tillfället uppförda läktaren var, i stället för att såsom eljest brukas vara ofverdragen med blått kläde med gula kronor, ornerad i hvitt och guld, en anordning som tog sig särdeles väl ut i förhållande till rummets öfriga dekorering. Estraden, på hvilken 12 musikanter, under anförande at direktören Ringvall, hade sin plats, var beskuggad af nyholländska acacier, lagrar och palmer samt sällsynt vackra amerikanska barrträd (conifere), at hvilka flera voro så höga, att de nära nog nådde till taket. En likadan och måhända unnu lummigare tropisk trädgrupp omslöt den estrad, der i motsvarande hörn af balsalen fem åtföljer voro uppställda för konungen, drottningarne samt hertiginnorna. Nischerna på båda sidorna om de tvenne speglarna pryddes utaf tyra vaser af svensk porfyr och midt emellan de båda eetraderna syntes en utmärkt vacker, större vas, å hvars ena sida målningen föreställer, om vi icke bedraga oss, slottet Qvedlinburg, der Sofia Albertina var abedissa, och å den andra det i närheten af Potsdam belägna lustslottet Babelsberg. På den motsatta väggen leda ett par glasdörrar ut till balkongen åt Gustaf Adolts torg. Från danssalen kom man in i den röda salongen, der de tjocka röda sidengardinerna på ett vackert sätt harmoniera med de med siden af samma färg öfverdragna guldkantade möblerna och väggarne hvilka senare dessutom prydas af tvenne mellan fönstren placerade präktiga, belgiska trymåer, de största i sitt slag i Sverige. På väggen midtemot fönstren, som vetta åt Gustaf Adolfs torg, hänga tvenne porträtter i olja: ett, i kroppsstorlek, al konung Carl XIV Johan och de andra båda i bröstbild, det ena af konung Oscar I och det andra at konung Carl XV. Detta senare lärer dock komma att utbytas mot en bild i kroppsstorlek at nuvarande konungen. På samma vägg som de båda nämnda stora speglarne syntes 2:ne höga, utmärkt vackra alabaster-urnor, bvilka tillhört prindessan Sofia Albertina och vid arfsskittet efter framlidna enkedrottningen Desideria, hvilken de senast tillhört, helt och hållet at en händelse kommit på prins Oscars lott, och således, genom en egen ödets skickelse, återfått samma plats, de törr en gång innehaft i detta palats. I dessa urnor vore nu anbragta särdeles smakfulla bronz-buketter med äkta förgyllning, från hvilka, i alla sina många utspringande grenar fullsatta med vaxljus, utströmmade en mycket behaglig belysning. Dessa bronz-buketter, synnerligen konstmessigt arbetade, lära vara gjorda hos Rainolföres i Paris. Ötver de fyra dörrarne i denna lysande salong prunka nassaueroch östgötavapnen, förenade och omgifna af vackra emblämer och allegorier, målade af kammarherren frih. C. S. Bennet. Fortsätter man vandringen åt höger, kommer man vidare in i en hörnsalong med ett