Göteborgsposten – 19 januari 1865, sida 3

dande hjerta. Sir Stephen skulle icke gå förrän hon moddelat henne förhållandet. Jane Chesney hade alltid varit omtänksam cch bemödat sig om att uppfylla sina pligter, af hvad slag de in varit. Och fast hon ej varit utan sina pröfningar — bittra pröfningar — hade hon vunnit ett godt samvete denna stora skatt, och hon hade erbållit en ännu större skatt — större än någon annan på jorden — nemligen et fullkomlig förtröstan på Gud. Längre fram på dagen förrättades den officiella under sökningen af mr Carltons jordiska qvarlefvor, och, besyn nerligt nog, kunde dödsorsaken ej utrönas. Intet tecker till något slags gift kunde upptäckas, inga symptomei röjde att hjertat varit i olag på något sätt. Om han verk ligen tagit gift, var det af ett så fint slag, att det ej kunde upptäckas; om han dött af en naturlig orsak, fanns inte qvar, som antydde det. Kanske hade sinnesrörelsen af ryckt lifvets sträng. Om detta var förhållandet, var de ett märkligt faktum; men problemet skulle aldrig bli löst Sedan den första bestörtningen öfver dödsfallet lag sig, tyckte Södra Wennock, att det led stor orätt, som 0 erhöll några vidare upplysningar angående mrs Cranes fö regående förhållanden — vi kalla heune så ännu. Der andra dagens förhör och den derpå följande brottmålsprocessen hade emotsetts af Södra Wennock såsom ett myc ket intressant afbrott i det enformiga hvardagslifvet, och mr Carlton hade på ett olidligt sätt gäckat deras nyfiken: het genom att dö så plötsligt. I den ifrågavarande histo